Var ute med Dobby och Viggo förut. Viggo ska bara springa i den högsta snön så han trasslade in sig hela tiden, och så trampar han ur täcket som är lite, lite för stort. Jag tröttnade och trots bättre vetande så släppte jag honom lös.
Varför lär jag mig aldrig? Viggo och jag kanske är mer lika än jag trott...
Viggo sprang såklart runt och nosade lite, men när han var påväg bort sa jag bara hejdå och gick iväg. Då kommer han i full fart! Matte blir glad, men gissa vem som inte gillar det? Dobby surgubbe såklart.
Första gången var jag inte beredd så Viggo fick skäll av Dobby när han egentligen gjorde precis rätt. Nästa gång Viggo var påväg bort så hade jag koll på Dobby, så då gick det bättre.
Men sen så tröttnade Viggo på oss...
Han fick upp ett spår från en hare, och sprang ut på ängen mitt emot vårat hus. Vi var ju så nära att ha klarat en hel promenad utan problem!! suck.
Jag sket i honom och lämnade Dobby på altanen - som faktiskt satt där lugnt utan att skälla *applåder* - innan jag gick för att hämta honom.
Viggo kom direkt när jag kom ut på ängen där han var. Va väl roligare när inte Dobby var med ;) Ordentlig motion har han fått nu iaf, utan att jag behövt trötta ut mig :P

Antagligen har jag inte lärt mig den här gången heller och gör säkert nåt lika dumt redan imorgon ;)