Var ute och koppeltränade med Viggo igen. Det går jättebra sålänge det inte finns någon störning, han går hur fint som helst typ hela tiden. Men när det blir för mycket störning så försvinner ju alla träning på en gång och han blir helt galen och okontaktbar. Men samtidigt om vi aldrig tränar med störning så kommer vi ju aldrig att nå målet - att han ska kunna gå fint i kopplet oavsett vad som händer runtomkring. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna hitta "lagom" störning. Kanske prova en utplacerad störning?
Idag tränade vi vid fåren. Det blev lite för mycket kan jag säga. Vi fick stanna och ta paus tre gånger för att han började gnälla och dra och inte ens hörde klicket längre för att det luktade så gott. Men tillslut kom vi förbi hagen! och efter det gick han hur bra som helst!

Just nu finns ganska bra störning överallt faktiskt - blåsande löv! Det är jätteintressant x)