Det här med skällande är väl ett vanligt problem bland hundar, och de svar man får är alltid "det är ju en uppfostringsfråga". Det kan jag absolut hålla med om, klart man kan få hunden att skälla mer, eller mindre - hur man nu vill ha det, genom träning eller uppfostran. Men vad jag aldrig lyckats få svar på är - hur! Och tro mig, jag vill gärna veta hemligheten!
När vi gick på brukshundsklubben sa dom "tillåt inte hunden skälla", eller "tala om för honom att han ska vara tyst". Det låter ju jätte logiskt, eller hur? Me hur funkar det i praktiken? Inte alls.
Nu är det så att min ena hund Viggos favoritsysselsättning är just det - att skälla. Han skäller på allt! och då menar jag allt. En dag när han skällt i ungefär en kvart tröttnade jag och gick för att se vad det var för hemskt spöke han hittat. Det var ett grässtrå... Jag skojjar inte, ett grässtrå!! Tänk er då hur han låter när han hör nånting, när han tror att han hör nånting, när han ser skuggor, när nån rör sig osv. osv. favoriten är att skälla på dammtussar - kanske tycker han att vi borde städa oftare?
Han är som i en konstant spökperiod, och jag har provat alla anti-skälltips jag hittat! Iaf alla som följer mina träningsmetoder, vilket oftast handlar om att ignorera. Vilket inte funkar, för då skäller han i timmar (han har minne som en fisk).

Jag hittade en jättebra video på hur man tränar bort skällandet hos hundar som är rädda, i det fallet var det en hund som var rädd för tvättmaskinen. och det funkar ju jättebra - om man vet vad hunden är rädd för. Men hur gör man med en hund som Viggo, som skäller på grässtrån och dammtussar och spöken?

Nu är han ju så underbar att han kan komma undan med vad som helst, det är därför vi har skor i soffan också ;) (där hundarna f.ö inte får vara)...