Dobby fick springa i spårlinan på morgonpromenaden idag. Gissa om han var glad! Han rusar iväg, tvärvänder och rusar tillbaka till mig, sen tar han satts igen!
Det är den där 100 procentiga inkallningen vi jobbar på. Fast jag är medveten om att 100 procent inkallning är så gott som omöjligt, men man ska sattsa högt! Idag klarade han iaf inkallning förbi ett stycke skidåkare och två stycke bilar.

Kände mig också lite peppad av mitt nyårslöfte (träna mera...) så jag tog med mig Viggo på en runda med stavarna. Fort gick det också, Viggo ville nämligen inte gå, utan släpade mig i galoppfart. Jag använde mitt magbälte som jag fick i julklapp, från hööks (ja, jag har snokat :P) och det funkade jättebra! Stötdämpning och allt.