som sagt, jag skriver bara när nånting går dåligt... vilket jävla gnäll kärring! varför kan jag inte bli en sån där positiv människa? 

jag har haft några underbara veckor med tenshi. kan det bero på att jag bott hemma hos föräldrarna? hon var till och med jätteduktig på psykolog utbildningen! alla frågade om hon blivit bättre med människor för att dom tyckte hon var så duktig!

meeen idag... dels är hon mer allmänt stressad. vi flyttade IGÅR. det är ju egentligen inte så konstigt om hon är stressad. men idag rök hon ihop med Gizmo, alexandras hund, över ett ben. vi vet inte riktigt vad som hände, om han vaktade det ich hon blev sur, eller om hon hade det och han ville ha det. men inom nån sekund så stod hon över honom och han skrek. han skriker iofs rätt lätt, men hon släppte inte. hon bet inte, utan hon tryckte ner honom och lät. aja, vi tog isär dom och kunde snabbt släppa dom igen, såfort benet var borta är dom vänner igen.

sen senare på kvällen mucka hon gräl med malou, och då blev jag riktigt sur! jag kom in och hundarna hälsade, tenshi nöp med tänderna mot malou så som hon gör när hon är glad. någon morrade, jag vet inte om det var tenshi eller om malou sa ifrån för att tenshi var i hennes ansikte, men ett par sekunder senare vänder tenshi upp mot malou igen och "vrålar". jag stod bredvid så det hann inte bli nåt bråk, men jag tyckte ändå det var jävligt onödigt.

problemet är att jag tar så hårt på sånt här så jag glömmer bort de 98 procent av tiden som tenshi är underbar och vi har det så bra. för det är faktiskt så, för det mesta flyter allt på precis så som jag önskat, och hon är precis som jag drömt om. men så kan hon så plötsligt bli så här sur för ingenting. och det är verkligen plötsligt, ena gången kan hon dela tuggben med en annan hund och ge leksaker till andra hundar, men sen plötsligt har hon världens resursförsvar. jag blir inte klok och jag blir ledsen. inte att hon har resursförsvar, men att hon blir arg på andra hundar. 

jag är en riktig surkärring som bara skriver negativa saker här, men jag behöver det. behöver få skriva av mig så att jag kan släppa... 

jag skriver inte här så ofta och man kan ju fråga sig varför  jag egentligen har blogg. grejen är den att när livet går bra, allt är frid och fröjd och alla är glada så känner jag inget behov av att skriva av mig. därför har jag en dendens att bara gnälla i bloggen. va hemskt va, en gnäll blogg! så nu kommer det:

tenshi är fortfarande osäker på människor. jag upplever det som osäkerhet framför rädsla och säkert delvis inlärt pga att hon fått den reaktion hon vill ha. hon är jävligt provocerande, går på och skäller, viker inte en centimeter. blir såklart värre om hon upplever människan som provocerande, vilket hände idag. hunden slutade inte skälla!

inte känns det bättre av alla blandade råd man får, hos hundpsykolog fick jag hemläxan att göra en ombetingning genom att ge henne godis varje gång hon tittar på en människa, vilket enligt allmänhetens uppfattning är katastrofalt fel. och alla kommentarer, frågor och häpna blickar gör mig så ledsen. bara frågan "varför gör hon så? är hon arg?" skär i hjärtat. jag vet inte. jag vet inte vad som hänt. denna hund som så tydligt älskar sin familj och sina vänner hatar främlingar.