hundmöten, hundmöten, hundmöten

Som jag säkert skrivit här många gånger förut så har Dobby problem med hundmöten. Det har han alltid haft, från dag ett. Han har helt enkelt aldrig gillat andra hundar.
Men för ett par år sen så började använda mig av klickern vid hundmöten, och sakta men säkert så började träningen gå framåt. Vi hade innan dess provat ett antal andra metoder utan resultat.

Innan vi flyttade förra året så hade vi kommit riktigt långt i träningen. Dobby kunde möta och passera de flesta hundarna med endast ett par få belöningar. På vissa hundar spände han sig, men jag kunde lätt "bryta" honom, med hans namn, eller ett "här", och belöning. Även de gånger som han gjorde utfall så kunde jag åtminstone koontrollera och bryta honom.

Men så flyttade vi och sen har det blivit dåligt med hundmöten. På hela vintern har vi mött hundar kanske en gång i veckan. Om inte mer sällan. Så idag mötte jag en hund i mörkret, och Dobby blev skitarg. Det är så jobbigt att det känns som all träning går förlorad. Han blev inte så galen som han kunde bli innan all träning, men det gick inte att få kontakt med honom. Jag kommer inte ens ihåg när han senast blev så blockerad på ett hundmöte, det känns så himla tråkigt.

Men promenaden slutade iaf bra. När vi var på väg tillbaka i mörkret igen så mötte vi en till hund, då satt Dobby bara ner och tittade. Han fick lite godis och så kunde vi gå vidare. Hur bra som helst. Då hörde jag att det kom två hundar bakom oss också, så jag gjorde en fuling och vände så att vi mötte dom också. Det gick också bra, han gjorde ingenting. Men det var ändå inget jättebra möte, för han var såpass blockad att han inte tog godis. Men han kunde iaf titta på hundarna utan att bli arg eller hettsa upp sig. Så det kändes bra tillslut!

Så största problemet med att träna hundmöten är just att hitta andra hundar att möta. Speciellt om man bor på landet...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: