Jag tyckte väl att jag var på alldeles för bra humör igår. Allt flöt på så bra, hade funkat bra med Tenshi i flera dagar, fick finbesök av Erika och Dolly, och Tenshi funkade bra med både Erika och Dolly. 

Meen idag så vaknade jag med panik för att ja skulle med tåget, fick skippa frukost för att hinna. Halvsprang med Tenshi hela vägen och missade tåget med 50meter. Nästa tåg gick en timma senare. 
Sätter mig på en bänk frustrerad och med andan i halsen för att ringa mamma och med telefonen i örat hör jag "åhh är din collie lika glad i människor som min?", Nej hon är rädd för människor svarar jag och börjar prata med mamma i telefonen. Då går tanten fram och säger "nämen är du reserverad!" och sträcker fram handen till Tenshi som reagerar med att göra utfall åt kärringen, som ojjar sig och skyndar sig därifrån. 
Tanten går sen förbi oss tre gånger på behörigt avstånd och ger onda ögat och pratar sen med en annan kvinna och stirrar på oss.
Senare går också en man förbi, stannar och sträcker fram handen. Jag hinner bara påbörja meningen "hon är rädd för människor så hon får inte hälsa", innan Tenshi tycker att hon ska berätta det själv. 

 

För det första, VARFÖR ska människor alltid sträcka fram händerna till hundar... och om man nu faktiskt är duktig och frågar om man får hälsa, varför lyssnar man inte på svaret?

 

och för det andra så gör det mig så ledsen att alla dessa människor som antingen ignorerar mitt svar, eller inte frågar alls, skyndar sig därifrån när dom inte får den reaktion dom väntat sig. Fattar dom inte att dom LÄR henne att hon ska göra så. Det hade varit mycket bättre om dom stannat (möjligen bett om ursäkt) så att hon kan få avreagera sig och förhoppningsvis så småningom få en positiv minnesbild av situationen.
Just nu känns detta hopplöst, det kommer aldrig funka.

Vi har våra ups and downs, men vi kämpar på.

Älskar att jobba med den här hunden, men försöker hålla tillbaka mig själv lite. Efter en toklugn slappardag hade Tenshi en GULDDAG och skötte sig hela dagen, så nu försöker jag låta henne ta det lugnt ett tag. Allt är ju så nytt nu efter flytten (btw, jag har flyttat! har nog kanske glömt nämna det lite ;).

 

Igår var Zandra och hennes mamma här och passade på att socialträna Tenshi lite. Tenshi överraskade dock och var bara överlycklig över att få besök!
Hon har även hälsat på min kusin idag, och allt har gått jättebra med bror som vi flyttat in hos.

DOCK så fick hon för sig att skälla ut en av byggarbetarna som renoverar här. Han sträckte fram en hand och ville hälsa på henne, absolut inte sa Tenshi. Jag skäms.
och hon får fortfarande för sig att jaga föremål i rörelse, bilar, cyklar, springande barn... Det går bra så länge jag har koll på henne, men nu när vi bor i stan är det folk ÖVERALLT. Vilket resulterar i att hon ett par gånger om dagen blir galen och ska äta bilar eller barn.

 

Jag håller tummar och sånt där för att hon är extra tonårsjobbig och att det med tålamod går över, men det här med människor vill jag fortfarande jobba mer på. Det är främst osäkerhet mot män, och jag känner inte många som vill ställa upp. Att be främlingar som vill hälsa funkar inte då dom flesta blir rädda och backar om hon skäller. och jag vill inte ha totalt hälsa stopp heller eftersom jag vill att hon ska lära sig att dom inte är farliga :/

Måste bara lägga in den här filmen! Har säkert lagt in den tidigare, men blev så chockad nu när jag såg den. Va STOR tensan har blivit! Vilken liten bäbis hon var...

 

 

OH HERREGUD SNART ÅKER JAG!!

 

Jag har liksom inte hunnit reflektera över att jag ska åka utomlands (vilket kommer bli så härligt!) för jag har bara fokuserat på att jag ska vara ifrån Tenshi... Dels kommer jag ju sakna snuttan nåt så sjukt mycket, dels så känns det som att vi är i ett kritiskt skede gällande hennes "resursförsvar", så jag hade ju helst velat vara hos henne nu och se till att ge henne trygghet.

 

Överlag så tyckte jag först att vaktandet gick mot det bättre. Vi har "tuggat ben ihop", utövat byteshandel, har tränat in ett loss kommando, jag brukar droppa godis bredvid henne när hon äter osv. och detta har gett resultat, hon vaktar inte alls mot mig mer. Hon har inte heller vaktat mer mot mina vänner, dock har det hänt mot barn.
MEN hon vaktar ju fortfarande mot andra hundar, och detta tror jag är delvis inlärt. Morrar hon mot en hund som har ett ben så släpper hunden benet - Tenshi får som hon vill. 

Detta har jag en känsla av att det blivit värre. Inte oftare, men hon rök ihop rätt rejält med en hund över en leksak. Dessa hundar brukar leka ihop med leksaker utan problem. 

Denna typ av resursförsvar tycker jag är svårast att kontrollera då jag kan instruera hur människor ska agera, men inte andra hundar. Vad det gäller dom andra hundarna så gör dom antingen (oftast) som Tenshi vill och då blir det fel. och annars svarar dom upp (vilket hände nu) och Tenshi är inte den som ger sig. Hur som helst - pannkaka.

 

Det har även börjat sprida sig, först var det ben, sen leksaker, och nu har det hänt att hon vaktat både mig och Kornélia mot andra hundar (hundar hon känner).

Med tanke på att vaktandet mot människor (som jag kan kontrollera) har blivit bättre så tror jag att det hänger mycket på det. jag har ingen KONTROLL när hon vaktar mot andra hundar, och det slutar oftast med att hon får som hon vill (hundarna backar) - beteendet ökar.

Iaf så kämpar vi på, jag jobbar mest med tryggheten och att bevisa för henne att jag har kontroll, och visa henne att vi har gott om resurser så dom behöver aldrig vaktas. Vi förebygger situationer där resursaggressionen kan komma fram, ser till att hon alltid äter och tuggar ben ifred osv. Då vaktandet har blivit bätte mot människor så hoppas jag att det ska funka mot hundar också. MEN som sagt, känns VÄÄÄLDIGT jobbigt att lämna bort henne just nu...

Jag har kontaktat en "hundpsykolog" för lite tips. Jag tror inte att det är så allvarligt, men för att kunna dämpa beteendet på bästa sätt nu när hon är ung vill jag ha lite olika synpunkter.

Jag har även funderat mycket själv, och kommit fram till lite egna slutsatser. Första gången jag reagerade på beteendet (att Tenshi vaktade något ätbart) var i samband med att hon fick äta specialkost. Ris och fisk i över en vecka, och skiten rann ur henne hela tiden. Hunden var som desperat - kan resursförsvaret helt enkelt ha kommit ifrån hunger? Det började med att hon surade när jag fick gräva grus ur munnen på henne (vilket hon för övrigt kastade i sig under denna period), och sedan vaktade hon en gaffel med mat som hamnat på golvet. Låter ju inte helt osannolikt.

Resursbeteende i samband med lek har hon inte visat på samma sätt. I lek har det varit en del morrande och bitande där tänder inte ska vara, MEN när hon leker så låter hon mycket och bett hamnar ju lite överallt när man är valp. Dessutom har detta beteende stannat av, medans det vid ätbara saker ökat.

Det har även hänt att hon vaktat ben, pinnar osv. men min tanke är att har man lärt sig en gång att det lönar sig, varför inte testa igen? 
Beteendet är dessutom så okonsekvent vid tex. pinnar och tuggben då hon 90% av gångerna VILL att man ska ta det (hålla), och trycker det i handen.

However, vi får se vad vi får för tips, och så låter vi vardagen flyta på :-)

In till Västerås på möte, Tenshi slocknar på golvet, sen promenerade vi lite på en gata med massor av folk, hundar och trafik. Tenshi var totalt oberörd! Kissa mitt på trottoaren, titta lite halvt intresserad på några människor, men lyssnade direkt om jag lockade på henne.

Nu när jag var ute med henne mötte vi totalt fem hundar, bland annat grannens hundar igen, Tenshi sa inte ett knyst. Gick och tittade på mig.

Man blir väl kanske schitso av att ha valp, varför oroar jag mig så mycket för?

De andra resurs situationerna har blivit bättre, jag kan ta ifrån henne saker nu. Hon verkar inte heller ha så stort resursförsvar då hon ligger på mig/andra hundar och äter ben, kommer fram och ger mig benet, och vaktar inte maten mot mig iaf.

Jag blir inte klok på henne?! Hon är så underbar annars, varför gör hon sånt här?

Jag tror min valpångest börjar gå över, det är nog kraven jag har på mig själv som ställer till det. Hittils går allt så otroligt bra med Tenshi, jag har fått precis allt jag önskade mig i en hund! och alla uppgifter jag satt henne inför har hon hittils klarat galant, både när det handlar om problemlösning och miljöträning.

Dock så har jag ändå en undran till er hundmänniskor där ute. Tenshi är oerhört tuff när det gäller resurser (eller hon är tuff när det gäller det mesta, men oftast är det positivt). Tycker hon att det är hennes så morrar hon och hugger/naffsar. Även om man kampar med leksak med henne kan hon släppa och hugga i handen, och försöker man ta någonting hon har siktet inställt på kan man vänta sig ett bett. klappar man henne under kamplek kan hon vända upp och hugga till. För mig är det naturligt att hundar försvarar resurser då jag levt med Dobby så länge, men då hon är ung är det ändå något jag vill jobba med på bästa sätt. Men vad säger era tankar och erfarenheter, är det byteshandel för hela slanten som gäller?

Hon är skitkul att träna med också, jättetaggad, lättmotiverad och lär sig jättesnabbt. Hon tar sig an alla uppgifter men nyfikenhet och glädje.

Jag längtar dock tills hon blir stor, onödigt va? Det har jag iofs gjort med dom andra vovvarna också. Det är mycket jobb med en valp, men det är när valpen blir stor som det roliga arbetet börjar. Tycker jag iaf, men vi har tjuvstartat och börjat med följsamheten som ska bli fot, sitt som ska bli stadga, och hon utvecklas redan i shapingen. Så det är inte bara torka kisspölar och ensamhetsträning ;)

Även de problem som uppstår tar vi som dom kommer. Jag vet inte om det är jag som har höga krav som ser det som problem? eller om jag drar sånt till mig. Hur som helst så är hon ännu liten och formbar. Herregud, hon är bara 11 veckor! Jag får påminna mig själv det hela tiden, Viggo var redan 12 veckor när vi hämtade honom! Jag har för sjutton bara haft skruttan i två veckor! :o det känns som en livstid. och hon har lärt sig så mycket!

Det vi jobbar på är att hon gärna skäller till på människor och hundar. Inte varje gång, men ofta om vi är själva ute (ingen i närheten) och det kommer någon och går förbi. Är vi på ett ställe med mycket folk skälls det inte, samt om matte är beredd går det för det mesta bra. Hon reser ragg rätt lätt och den åker ofta upp vid dessa möten.

Jag tror det är på grund av de andra hundarna som jag reagerar så starkt på sånt beteende, jag vill verkligen inte ha en hund till som skäller på andra hundar. Ändå vet jag ju att Tenshi är så olik Dobby hon kan vara, hon kommer aldrig bli som honom, men det stoppar mig inte från att försöka träna beteendet som en idiot (när kanske det bästa jag kan göra är att ignorera det).

Jag har så sjukt höga krav på mig själv nu, och säkert omedvetet på Tenshi. Men jag har börjat släppa det lite, för hon har hunnit blivit mattes lilla bäbis. Nu kan hon inte göra några fel i mina ögon, och vad som än händer så är hon min älskling <3

och för att svara på min egen fråga: ingen hund är perfekt, och samtidigt så är de alla det.

Först ut mötet med diplomathunden Lilja.

Sen fick Tenshi möta broholmer tiken Tora.

Sedan fick hon träffa lilla Emrik, som hon tyckte var en kul liten sak, lite för på var hon men Emrik var tuff!

Och sist ut pinsher hanen Mio, som inte var så intresserad av Tenshi.

Eftersom vi kom så sent så hade vi missat dom andras möten. Det kan vara jätteintressant att se de andras möten för att lära sig att se signalerna, samt höra Cillas synpunkter. Men vi hann iaf med Tenshis möten, vilket egentligen var vad jag kommit dit för!
Tenshi blev när hon var 9 veckor gammal (jag hade haft henne i tre dagar) biten i nacken och ruskad av en annan hund. Det är mest därför jag anmälde mig till den här kursen, jag ville dels att hon skulle få dessa positiva möten och dels höra Cillas synpunkt på vad vi behöver jobba med.

Tenshi fick börja med att möta Lilja, Cillas flatcoated retriever. Det Cilla direkt sa var att Tenshi visar absolut ingen rädsla!

Tenshi fick sedan träffa en Broholmer tikvalp, ett par veckor äldre än Tenshi. Valpen var liiite osäker och försiktig, och Tenshi anpassade sig efter den och var inte lika "på" som hon kan vara.

Efter det fick hon träffa en liten norfolk terrier valp (hane), på 12veckor. Det är den första hund hon träffat som är mindre än henne (han var såååå liten och söt!) och hon verkade tycka att han var skitkul! Hon var försiktigare än vad hon kan vara med tex. Viggo eller Dilba (Kornélias hund), genom att hon tex. lade sig ner, och tillslut låg dom på golvet och tuggade på varandra. Även fast det var mycket bitande och fysiska signaler inblandat så gick mötet så lugnt och fint så det var okej. Ibland fick vi hålla Tenshi för att hon inte skulle vara för på, men den tuffa lilla killen kom då igen och ville mera, så dom fick gosa på ;)

Tillslut fick Tenshi möta en pinscher hane. Även det gick bra, han var inte så intresserad av Tenshi, hon försökte få igång honom att leka lite men gav sen upp, och mötet var över.

Cillas kommentar var att hon visar jättebra signaler, ingen rädsla och är frammåt. Det jag ska jobba med är att förstärka henne lugnande signaler så att vi behåller dom i framtiden.

Känns skönt, och jag är så sjukt stolt över hur fint hon uppfört sig (förutom en liten kiss på golvet x)) både vid hundmötena och vid bilresan!

Idag har Tenshi varit med på sin första kurs! Det var sista kurstillfället på en kurs jag hjälp Kornélia med. Min uppgift under dagen var att ha en genomgång av "prova på" rallylydnad - vilket var jättekul, alla deltagarna var jätteduktiga trots att det var första gången!

Jag var lite orolig för hur det skulle gå för Tenshi, om hon skulle vara stressad och orolig, eller helt enkelt uttråkad. Jag hade planer på att gå undan med henne så hon skulle få vara ifred och vila. Men Tenshi tog det hela med ro, kollade in dom andra hundarna utan varken rädsla eller överdriven nyfikenhet (MÅSTE FRAM!) och la sig snabbt tillrätta mitt bland alla hundar. Leka, busa och träna lite gick också bra, samt följa med på kortpromenad trots att liten blev buren mesta delen av vägen (vilket var mindre kul).

Såå stolt över min skrutta idag! Nu sover hon som en stock och har så gjort sedan vi kom hem ;)

Jag vet inte vad jag ska göra :-( Byta hund till en tjurig otränad Dobby?..

Vi började med att berätta lite om problemet - dock så visste hon ganska mycket om honom redan innan. Vi berättade att vi gjort en utredning tidigare, där vi (återigen) kom fram till att han är osäker. Något som vi iofs alltid trott.

Problemet är att även med hundar som han inte är så osäker mot så vaktar han nåt så otroligt. Ibland fattar man knappt vad han vaktar - det ligger nåt på bordet, jag har glömt godis kvar i fickan, den andra hunden gosar med mig för mycket/är för nära mig osv. osv. Det hänger ju såklart ihop med att han är osäker, det minskar tex. och går över efter ett tag (han vaktar knappt mot Malou, och inte mycket mot Viggo). Men nu med Sasha har det kommit tillbaka igen.

Vi jobbar såklart med att förebygga och undvika situationer där det händer, och det går bra! Men jag känner att jag vill göra mer än att undvika, och vänta på att det ska gå över av sig själv.

Så nu var vi alltså in till örebro. Efter att vi pratat så fick vi göra lite övningar som vi sen ska göra hemma. Vi hade Malou med som försökskanin, och det gick väldigt bra (dvs. han vaktade ingenting mot henne :P).

Nu hoppas jag bara att vi faktiskt ska ta oss i kragen och träna i kontrollerade situationer, och att träningen ska gå bra!

Så Malou och jag har idag fokuserat på "stå", eftersom hon ibland lyfter rumpan en decimeter innan hon slår ner den igen.
vårat problem är att när väl "stå" sitter som en smäck så försvinner stabiliteten i "sitt". Jag tar in henne i fot och hon studdsar upp och ner som en jojjo...

Så träning av "stå" i kombination med stadga i "sitt".

Hon skulle behöva träna in ett bättre läggande, men jag tycker så synd om tanten. hon är så stel så det tar henne en kvart att lägga sig ner, och en kvart att resa sig upp. Så jag skiter i den träningen och hoppas att det inte kommer med så mycket lägganden (a

Hon skulle dock behöva lära sig att lägga sig "rätt ner". Nu så lägger hon sig ner på sidan, vilket ju bara gör det svårare för henne! men det får bli ett senare projekt.

Dom andra hundarna flyter med, tex så har Dobby fått träna på sittande från liggande. Liten om han är ställer han sig gärna upp emellan - ajabajja!

Det ska bli såååå spännande att se hur gammelgumman reagerar, och fungerar på tävling!!