psykologi var det ja
Jag kanske ska berätta lite om helgen! Vi hade ju utbildning i helgen, psykologi. Tre HELDAGAR psykologi. Jag känner mig helt störd.
Vi har fått låna andras hundar och träna med, och instruera varandra i övningar. Vi har också hållt övningar inför grupper. Vi har blivit filmade när vi hållit i övningar och fått kritik. När vi hade grupper fick vi utvärderingar av deltagarna.
Vi har haft grupparbeten, diskussioner och annat.
Jag kan ärligt säga att jag blundade när vi såg min film. Men jag fick ändå helt okej kritik, och det var inte så farligt. Men att se sig själv på film, usch :(
Men det jag egentligen fått jobba med den här helgen är mig själv. Jag har insett hur mycket jag har gått frammåt det senaste året, inte bara inom hund, utan när det gäller människor, och när det gäller mig själv. Jag har gått frammåt så otroligt mycket. Ni kan aldrig ana vart jag var förut, hur jag var. Jag vågade knappt GÅ på kurs, nu HÅLLER jag kurser. Och jag har jobbat så otroligt för det.
Men jag har också fått ett slag i ansiktet av verkligheten att hur mycket jag än gått frammåt och fått kämpa, så räcker det inte för andra. Inte för alla andra.
Men vet ni vad? Jag har inte slutat utvecklas. Jag kan fortfarande gå frammåt, och det tänker jag göra. Sådetså.
En sak till har jag lärt mig, att jag har underbara vänner som stöttar mig no mather what. <3
Vi har fått låna andras hundar och träna med, och instruera varandra i övningar. Vi har också hållt övningar inför grupper. Vi har blivit filmade när vi hållit i övningar och fått kritik. När vi hade grupper fick vi utvärderingar av deltagarna.
Vi har haft grupparbeten, diskussioner och annat.
Jag kan ärligt säga att jag blundade när vi såg min film. Men jag fick ändå helt okej kritik, och det var inte så farligt. Men att se sig själv på film, usch :(
Men det jag egentligen fått jobba med den här helgen är mig själv. Jag har insett hur mycket jag har gått frammåt det senaste året, inte bara inom hund, utan när det gäller människor, och när det gäller mig själv. Jag har gått frammåt så otroligt mycket. Ni kan aldrig ana vart jag var förut, hur jag var. Jag vågade knappt GÅ på kurs, nu HÅLLER jag kurser. Och jag har jobbat så otroligt för det.
Men jag har också fått ett slag i ansiktet av verkligheten att hur mycket jag än gått frammåt och fått kämpa, så räcker det inte för andra. Inte för alla andra.
Men vet ni vad? Jag har inte slutat utvecklas. Jag kan fortfarande gå frammåt, och det tänker jag göra. Sådetså.
En sak till har jag lärt mig, att jag har underbara vänner som stöttar mig no mather what. <3
Postat av: Petra
You go girl!
Det viktigaste är din inställning! Så länge du vet att du kommer någon vart och kan vidareutvecklas så kommer du göra det, med bravur :)
Postat av: Kornélia
Min fina vän. Ingen kan duga åt alla, men vad gör väl det? Huvudsaken är att du duger åt dig själv.
Jag blir glad av att läsa att du kan se hur du utvecklats och hur duktig du faktiskt är, för det har du och det är du!
Åt mig duger du mer än väl, bara så du vet. ♥
Postat av: alexandra
du ska vara stolt över dig själv, du är så duktig! ♥
Postat av: Erika
Du ska alltid komma ihåg att du är värdefull och är bra precis som du är! Du är världsbäst på ditt eget vis :)
Om du någonsin tvivlar på att du utvecklas kan du titta på din älskade Dobby som är ett levande bevis på hur mycket du har lärt under dessa år och hur duktig du är! <3