tankar kring inkallning

Av en person som inte kunde fatta att jag inte använder korrigeringar eller straff på mina hundar, så fick jag en gång frågan vad jag skulle göra om mina hundar kom lösa, om tex. kopplet skulle lossna eller gå av.
Jag kan ärligt säga att jag inte fattar frågan alls, vad har det med korrigeringar att göra? Skulle min hund bli straffad för att den kommit lös? Hur ska det få den att vilja komma till mig?
Men jag har ändå funderat lite över hur jag gör, och borde göra. För det är ju inte alltid det blir som man tänkt sig, om hunden plötsligt sticker så tänker man ju inte lugnt och logiskt. Man drabbas av panik och skriker vilt...

Om jag har min hund lös, eller om den kommer lös, och den inte kommer på inkallning eller sticker (är låst vid någonting, en lukt tex), då gör jag ingenting. Precis ingenting. Varför tjata sönder ett kommando om jag vet att hunden inte kommer lyssna?
Jag skulle istället vänta tills hunden stannar till eller tittar upp mot mig, sen ropa - och om jag får en reaktion - börja springa därifrån eller fåna mig och verka jätterolig. När vovven sen kommer så blir det jättekul och belöning.
Jag belönar alltid när dom kommer. Jag vet inte om det är rätt eller fel, har fått höra så mycket olika från att hunden ska ha sig en utskällning för att den sprang iväg till att den ska bli totalignorerad. Jag blir så förvirrad av alla andras åsikter att jag helt enkelt bestämt mig - varendaste gång dom kommer när jag ropar så ska dom ha belöning. Jag vill att inkallningen ska bli så rolig den bara kan. Och så länge man inte ropar 10ggr när hunden sticker och den då väljer att inte komma, utan väntar tills hunden är kontaktbar och ropar en gång, så har ju hunden inte gjort någonting fel.

Men det är ju inte alltid det går att bara vänta. Om det tex. är nära en väg, eller om man ser att hunden är påväg bort. Då brukar jag köra en "akutinkallning", dvs. skrika "hejdå!" och springa iväg eller gömma mig xD Har hittils funkat varje gång!
Men det som jag oftast fått använda på Dobby är att helt enkelt bara gå och hämta honom. Reagerar han inte på sitt namn eller inkallning finns ingen anledning att tjata, och jag vet att han kan bli kvar i skogen i flera timmar om jag bara ska vänta eller gömma mig, så då går jag och fångar in honom. Så blir det mer inkallningsträning med lina istället :P

Inkallningsträning är ju det allra allra bästa, för då tränar man ju förebyggande, och förhoppningsvis behöver man då aldrig vara med om att hunden sticker. Men det är något jag slarvat lite med eftersom Dobby haft jättesvårt för hundmöten, så jag har varit jätteorolig att möta hundar när han är lös.
Men att göra inkallningen till något jättepositivt och jättekul är något som jag har som mål, så att han alltid ska välja mig, före allt annat.


Postat av: Ylva

Jag tycker att det låter helt vettigt det du skriver. Jag har själv panikskrikit på min hund men inte fått någon reaktion. Jag tycker ditt sätt att tänka låter helt förnuftigt.

2010-11-29 @ 07:20:29
URL: http://lejisi.se
Postat av: Tina 21 år - gravid vecka 30

Klickertänk är det mest effektiva skulle jag säga :) Precis som du gör alltså! Så gör jag också

2010-11-30 @ 17:47:14
URL: http://hejtina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: