När jag gick med Dobby imorse (imorse = klockan 12...) så hade jag honom lös. Ovanligt, eftersom han får för sig att sticka ibland :P Men det gick jättebra, han gick inte längre än 10m ifrån mig och sprang tillbaka till mig om jag så mycket som harklade mig. Vi tränade inkallning, stanna, fot osv. Jätteduktig. Tills vi kom hem.
Hur kan det komma sig att han är lydigare ju längre hemifrån man är?
Jag gick iaf in på altanen, ropade på honom och han satte fart mot mig. När han hade en meter kvar så tvärvände han och drog iväg. När jag kom ut såg jag honom långt borta på ena grannens tomt, sedan försvann han bakom maskinhallen.
-Suck-
Jag följde efter, men när jag kom till andra sidan fanns där ingen Dobby. Inte på åkern, inte på vägen, inte på nån tomt.
Tillslut när jag knallade tillbaka in på våran tomt, efter att ha spanat ut på åkern ett tag (tågen går där så man blir ju lite nervös) så såg jag Dobby komma - från helt motsatt håll. Han måste ha tagit ett jättevarv...
Han blev jätteglad och sprang fram till mig, knäpphunden :P
Även fast jag var 99.99% säker på att han bara skulle rejsa runt lite och sen komma tillbaka igen så blir man ju sååå rädd när ens hund försvinner sådär. Det är anledningen till att jag aldrig brukar ha honom lös...
Nu blir det spårlina på nästa gång jag ska ha honom lös!
Nån annan som har erfarenhet av rymmande hundar?