Igår lurade mamma ut mig på promenaden från helvetet. Hon kom in och ropade "det är svaaanar ute i ån! du måste gå ut och fota!"
Åhh va fint med svanar tänkte jag, och tog med mig Dobby och gick ut.
ahh sure, jag gick och gick och inga svanar nånstans. Tvärs över halva åkern i en blandning av snö, lera och IS! Eftersom jag har världens dummaste fötter som knappt kan gå ens på asfalterad mark så vek sig mina ben typ sjuhundranittio gånger. Tillslut hittade jag svanarna som självklart gick på motsatt sida av åkern, inte ens 200mm på objektivet hjälpte. Mörkt va det ute med, och duggregnigt. Stackars Dobby och jag gick i den där snön i typ tre timmar (kändes det som) och när jag kom in så svimmade jag innanför dörren!... nästan iaf.
Svanbilderna tänker jag inte ens visa, för det är bara svart och grått och lite ljusa prickar här och där. Men ni ska få se en bild som illustrerar hur jag hade det, längst den här evighetsvägen gick jag, och gick, och gick, osv, osv...