jag skriver inte här så ofta och man kan ju fråga sig varför  jag egentligen har blogg. grejen är den att när livet går bra, allt är frid och fröjd och alla är glada så känner jag inget behov av att skriva av mig. därför har jag en dendens att bara gnälla i bloggen. va hemskt va, en gnäll blogg! så nu kommer det:

tenshi är fortfarande osäker på människor. jag upplever det som osäkerhet framför rädsla och säkert delvis inlärt pga att hon fått den reaktion hon vill ha. hon är jävligt provocerande, går på och skäller, viker inte en centimeter. blir såklart värre om hon upplever människan som provocerande, vilket hände idag. hunden slutade inte skälla!

inte känns det bättre av alla blandade råd man får, hos hundpsykolog fick jag hemläxan att göra en ombetingning genom att ge henne godis varje gång hon tittar på en människa, vilket enligt allmänhetens uppfattning är katastrofalt fel. och alla kommentarer, frågor och häpna blickar gör mig så ledsen. bara frågan "varför gör hon så? är hon arg?" skär i hjärtat. jag vet inte. jag vet inte vad som hänt. denna hund som så tydligt älskar sin familj och sina vänner hatar främlingar.