Det här med skällande är väl ett vanligt problem bland hundar, och de svar man får är alltid "det är ju en uppfostringsfråga". Det kan jag absolut hålla med om, klart man kan få hunden att skälla mer, eller mindre - hur man nu vill ha det, genom träning eller uppfostran. Men vad jag aldrig lyckats få svar på är - hur! Och tro mig, jag vill gärna veta hemligheten!
När vi gick på brukshundsklubben sa dom "tillåt inte hunden skälla", eller "tala om för honom att han ska vara tyst". Det låter ju jätte logiskt, eller hur? Me hur funkar det i praktiken? Inte alls.
Nu är det så att min ena hund Viggos favoritsysselsättning är just det - att skälla. Han skäller på allt! och då menar jag allt. En dag när han skällt i ungefär en kvart tröttnade jag och gick för att se vad det var för hemskt spöke han hittat. Det var ett grässtrå... Jag skojjar inte, ett grässtrå!! Tänk er då hur han låter när han hör nånting, när han tror att han hör nånting, när han ser skuggor, när nån rör sig osv. osv. favoriten är att skälla på dammtussar - kanske tycker han att vi borde städa oftare?
Han är som i en konstant spökperiod, och jag har provat alla anti-skälltips jag hittat! Iaf alla som följer mina träningsmetoder, vilket oftast handlar om att ignorera. Vilket inte funkar, för då skäller han i timmar (han har minne som en fisk).

Jag hittade en jättebra video på hur man tränar bort skällandet hos hundar som är rädda, i det fallet var det en hund som var rädd för tvättmaskinen. och det funkar ju jättebra - om man vet vad hunden är rädd för. Men hur gör man med en hund som Viggo, som skäller på grässtrån och dammtussar och spöken?

Nu är han ju så underbar att han kan komma undan med vad som helst, det är därför vi har skor i soffan också ;) (där hundarna f.ö inte får vara)...

Vakna imorse med ont i nacken och upptäckte att hunden hade snott min kudde. Visst är hundar underbara! Så nu har jag sytt en alldeles egen kudde åt honom, av en gammal gardin! Med hans namn på t.o.m. Vi får se vad han tycker om den, han håller på och försöker bädda med den just nu ;)

Vi har tränat rallylydnad idag också, Dobby börjar bli riktigt duktig. Vi har haft lite problem med "fot positionen" (att han ska sätta sig vid min vänstra sida), men nu känns det som han börjar förstå! Jag behöver inte använda handtecken lika mycket, och han svänger runt mycket smidigare. Även framför, "front" har börjat sätta sig.

Igår stadstränade jag och Dobby inne i Hallsberg. Jag har alltid trott att han aldrig kommer att kunna bo i någon stad eftersom han blir så stressad i såna miljöer, men igår var han bara glad! Han hade jättebråttom ut ur bilen och var nyfiken och nosade runt överallt. Det kändes mycket positivt!

nu ska jag försöka få en bild på Dobby, som faktiskt lagt sig tillrätta på sin Dobby-kudde ;)

Man blir helt galen på Viggos päls, han suger åt sig skit som en svamp. När man går en runda med Viggo tillsammans med dom andra två hundarna kan man undra om dom verkligen gått samma runda, för dom andra två ser helt normala medans han kommer tillbaka som ett träsktroll!
Bifogar en bild bara för att illustrera hur irriterande det är. denna bild är tagen efter en runda då det var fuktigt ute. Det regnade alltså inte ens!
Inte tycker han om att duscha heller, så det är en hopplös situation.
Men hur gör man då, om man bor på landet med grusvägar och har ett träsktroll till hund? Jag undrar om det finns heltäckande klädsel till hundar...

Idag blir Dobby nämligen 5år gammal! Egentligen förstår han väl inte att man säger grattis, men visst har jag sagt det endå och kramat om honom ;) Och även om han inte vet om själv att det är hans födelsedag så tror jag endå att man kan göra det till en speciell dag! Så nu har Dobby och jag precis varit ute på en aktiveringspromenad, som jag tror var mycket uppskattad. Tyvärr hade jagtagit med för lite(!) godis, men det funkade lika bra med en kotte som belöning ;) smidig hund.

Nu har jag äntligen fått min furminator, köpt på tradera för 50kr. Började direkt med att borsta igenom Viggos päls, så numera är Viggo en nakenhund! Eller han borde iaf vara det med tanke på allt som losstnade...
Det bästa är att när jag började få bort all hemsk ull så började hans fina päls komma fram, glansig, mörkare, och inte lika tuffsig och ullig. Förut såg han ut som ett får, han hade typ bara underull.
Han har fått äta fiskolja också, för att få ordning på pälsen - mums ;)

Träningsvärk idag, andra dagen i rad, sprang nämligen en runda med Viggo i förrgår. Dom som känner mig vet hur stort det är! Jag springer aldrig! Jag är egentligen inte lat, men jag har alltid fått så ont i benen när jag springer så jag har undvikit det, vilket har gett mig otroligt dålig kondis. kanske är därför jag har extrem träningsverk även fast det var två dagar sedan jag sprang ;)

Var precis ute med hundarna. Gick med båda två trots att dom sätter igång varandra om man möter någon hund. Tänkte att jag kanske skulle ha tur och inte möta någon, och så skulle jag ju slippa gå två gånger.
Nästan på en gång blev det problem. Det kom en jättetraktor - eller jag vet inte vad det var, har ju just flyttat ut på landet, men typ sånt som man åker runt i på landet istället för en bil. Det såg ut ungefär som en monster truck. Jag gick ut på kanten så mycket som det gick, men föraren bara viftade åt mig som om jag var en irriterande fluga, så jag fick ta ett skutt ner i diket medan monster traktorn åkte förbi. Viggo fick typ panik.
När monster traktorn åkt förbi utan att krossa några ben svängde vi av vägen och där satt självklart en katt. Viggo började tok yla direkt och Dobby började leta efter vad som kunde ha framkallat det ljudet. dvs. jag gick med två hundar som slet åt olika håll.
Dessutom hade monster traktorn kört upp vägen så det var hälften lera, vilket betyder att när vi kommer hem är Viggo svart istället för vit.
När hundarna ÄNTLIGEN lugnat sig och jag var i min egen värld så kom det självklart en hund runt ett hörn, bara några meter ifrån oss. Jag hann säga -oj... sen var konserten igång. Såklart hade jag kopplena virade runt ett stackars finger som fick a hela smällen.
Men när jag äntligen lyckats samla ihop och lugna ner dom så gick dom FOT hela vägen hem ;)
Nu är jag alldeles öm om fingrarna och hundarna är utmattade - då kanske man kan få det lugnt en stund :)

I vanliga fall är dom inte såhär bråkiga, dom är inte vana att gå tillsammans ;)

Mitt namn är då Moa, och som jag skrivit tidigare så är hundar ett stort intresse för mig. Jag har (just nu ;)) tre stycken hundar, eller egentligen två som är mina, och en som är min mammas. Jag tänkte att jag kunde presentera dom lite närmare:

Malou: Är min mammas hund. Malou har vi haft sedan sommaren 2004, och innan dess så bodde hon på ett hundhem i Spanien. Hon är ca. 8 år, men vi vet inte exakt hur gammal hon är, eller vilka raser hon har i sig. Malou var våran första hund, och en mycket bra sådan. Hon är snäll, lättlärd och enkel att ha att göra med. Det var inte förrens hund nummer två kom in i bilden som hon började lära sig lite hyss. Han har nämligen alltid varit hundrädd och lärde Malou att man ska skälla på andra hundar. Och Malou hakade på ;)

Dobby: Dobby är min första egna hund, och kanske inte den lättaste första hund man kan få. Jag fick Dobby när jag var 14 år, och redan som 8 veckors valp började han "bråka". Vem som helst fick inte röra honom, och andra hundar avskydde han. Nu är han 5 år gammal och vi har jobbat hårt. Dom flesta andra hundar kan han passera utan att låta som om han håller på och dö, men han vill fortfarande inte hälsa på några andra hundar. Han kommer också hyffsat överrens med våra andra hundar.
Dobby och jag tränar rallylydnad och agility, men han gillar nog egentligen bäst att träna trix.

Viggo: Viggo är den nya i flocken, och trots att han är över ett och ett halvt år beter han sig fortfarande som en valp. Han älskar att busa, gosa, vara med överallt, ligga i knät. Viggo har också hakat på Dobby och lärt sig skälla på andra hundar, men i hans fall beror det mer på att han vill fram och hälsa och leka. Leka är nämligen det bästa som finns tycker Viggo. Och att skälla. Skäller gör han jämt...
Men förutom skällandet är han en väldigt lätt hund som det sällan är några problem med, han älskar alla och alla älskar honom :)