Åhhh nu börjar jag bli galen på Viggos skällande igen. Igår blev jag väckt av att Viggo skällde konstant i 20 minuter. Han tog knappt ens paus för att hämta luft. Vad det var han skällde på? Ingen aning! Antagligen för att det blåste ute eller nåt annat totalt ofarligt.
Idag var mamma iväg och jobbade, då stod Viggo i fåtöljen och tittade ut genom förnstret och - gissa vad? - skällde! Jag gick dit och tog ner honom säkert 34 000 gånger (jag lovar) och hann precis gå iväg innan han började om. Och vad skällde han på? ingenting... Ingenting utanför fönstret så långt ögat kunde nå.
Vi har försökt ignorera honom, men nej det funkar inte. Det jag gör nu är att jag säger åt honom att gå och lägga sig istället. Det funkar - i typ 10 sekunder. Tillslut tröttnade jag och stängde in honom hos mig :P

Har jobbat hårt med koppelträningen med Viggo nu också. Har förut kört metoden: spänt koppel så står vi still, slakt koppel så går vi frammåt. Gillar den eftersom den är så himla logisk, men eftersom vi kört den i över ett år utan resultat så kände jag att vi behövde prova nåt nytt. Började därför följa denna video. Har tränat så i några dagar nu och jag måste säga att så långt har det gått jättebra! Han går sååå himla fint nu! gäller bara att inte skynda för mycket och lägga på för mycket störning (jag vill ju att allt ska gå snabbt :/) för då kommer all träning vara som bortblåst!
Nej imorrn måste vi nog träna agility så man får lite träning av den roligare sorten :) Vardagslydnad är inte min grej :P Inte Viggos heller.

Är man hundnörd så är man! Tryckte denna t-shirt igår. Kan ni se vem det är? :)

Har ni hört uttrycket "man får den hund man förtjänar"?
Jag hatar det uttrycket... Alltså, vad menar man egentligen när man säger så? Jag tänker ju då att man menar att om man lägger ner mycket tid på träning osv. på sin hund så får man en bra, lydig hund, medans om man inte gör det får man ett odjur - och då förtjänar man det. Eller?
Men massvis av gånger när jag hört/läst det uttrycket så har jag blivit så ledsen. Betyder det att jag som fick en hund som var aggressiv redan som 8 veckors valp, första dagen jag fick hem honom, förtjänade det... Att jag som 14 åring förtjänade att kämpa och kämpa och lägga ner massvis med tid och energi på en hund som var aggressiv både mot mig och andra och mot alla hundar den mötte från dag ett...
Jag håller med om att om man ska lägga ner tid på sin valp/hund, och att "jobbiga" hundar ofta har fått sina problem pga. ägaren. Men jag håller inte med om att det alltid är ägarens fel.
Sååå många gånger har jag fått höra "det är alltid ägarens fel" - oavsett vad hunden gör. Men hundar är egna individer! Dom kan tänka och reagera själva, dom har egna känslor, kan ha ont, ha varit med om någonting tidigare osv. Om man ser en hund som gör utfall tex. så betyder inte det automatiskt att hundens ägare är hemsk!

Dessutom finns det hundar som man inte behöver lära någonting. Hundar som hamnar hos människor som är totalt ointresserade av hundträning, men endå gör hunden aldrig någonting fel! Då har jag många gånger frågat mig - betyder det att dom är bättre än mig?

Jag vill bara säga det, till alla som själva kämpar med hundar med problembeteenden, eller ni som brukar tänka illa om människor ni möter med jobbiga hundar, att det inte alltid är ägarens fel! Ägare till dessa hundar är inte alltid hemska människor som skiter i sina hundar. Jag har kämpat med min hund i många år nu, och först nu börjar det gå bra vid hundmöten! Men fortfarande ibland så klarar han inte av det, och kastar sig ut mot den andra hunden. och man skäms - varje gång.
Tänk på det nästa gång du möter en hund som gör utfall.

Man har ju hört många gånger att hur vi är, hur vi beter oss och hur vi känner gör att hundarna kan reagera och bete sig olika. Att vi "smittar av oss" på hundarna. Jag försöker alltid vara lugn och avslappnad med hundarna, men det funkar ju inte riktigt alltid, och då har jag tänk - Hur mycket kan jag påverka dom egentligen, dom är ju faktskt egna individer, med egna känslor?...
Men så tänkte jag på det idag när jag gick med Dobby. Det finns massor med katter där vi bor, och Dobby är väl inte så värst förtjust i katter. Vi mötte en katt först som var extremt cool! Han (jag vet ju inte om det var en han, men vi låtsas det) bara satt på kanten och tittade på oss, och när vi kom nära så gick han lugnt iväg. Han lunkade på kanske 2- 3meter framför oss en bit och hela tiden var Dobby jättelugn och skvallrade (har skvallertränat på katter) flera gånger och brydde sig knappt om katten.
När vi gått en bit så mötte vi en annan katt. Den satt säkert längre än 10meter bort från vägen, men endå när vi kom och skulle gå förbi så ställde den sig upp, reste ragg, hukade sig och stirrade på Dobby. Hela kroppspråket sa "jag gillar inte dig, kom inte närmre!", men självklart så var den katten väldigt mycket mer intressant än den lugna, coola katten. Dobby blev stressig, drog i kopplet och ville inte alls titta på mig.

Samma sak händer med hundrädda människor. Dobby blir helt galen och ännu mer "på" än vad han är i vanliga fall (han älskar att hälsa på människor).
Jag kan även märka att mitt humör påverkar Dobby extremt mycket. Vi är nästan som tvillingar ibland ;) Är man inställd på att något ska gå bra, så är chansen större att det gör det!

Yes, nu blir det kurs för mig och Dobby i höst trots allt, fick en reservplats på en vardagslydnads kurs :) Det höll på att inte bli nån kurs alls för mig eftersom den första kursen jag anmält mig till (rallylydnad 2) blev inställd, och då hade jag missat dom andra kurserna jag ville gå.
Nu får vi se hur det går på den här kursen, det är på ett ställe där jag inte gått förut. Dobby har ju sina problem med andra hundar också, men jag hoppas det ska gå bra! Lite nervös bara :-)

På en kurs vi gick förra året så fick vi skriva ner olika kommandon vi använder i vardagen och vad dom betyder för oss. Det var ingenting som slagit mig in tidigare, men väldigt nyttigt! Genom det så upptäckte jag och min mamma att vi tänker olika bl.a. kring kommandot "sitt". För henne betydde "sitt" att hunden ska stanna kvar tills den får frikommando, medans jag la på ordet "stanna" om jag ville att hunden skulle stanna kvar, och använde inte frikommando vid enbart "sitt". Väldigt förvirrande för hundarna!
"Hit" betyder för oss att hunden ska komma fram, sitta och invänta frisignal, medans "kom" används utan frisignal. "Här" används för att få hundens uppmärksamhet om man t.ex. ska byta håll.
"Stanna" betyder stanna tills du får frisignal, medans "vänta" används utan frisignal.
Det blir väldigt mycket att hålla reda på i huvudet, så tänk hur förvirrande det kan bli för hunden! Har man ordning på sina kommandon och deras betydelse blir det lättare att lyda dom :)

Idag har Viggo och jag tränat agility. Eller ja, egentligen inte agility, utan inför agility. Vi (läs jag) tröttnade på framåt-träningen då det inte gick så mycket framåt som man kunnat önska, så nu blev det en liten paus med det och vi började idag att träna inför kontaktfälten istället.
Jag började med samma metod som jag använde på dobby, vi får se hur det går eller om jag får tänka om. Vid inlärningen av slalom fick jag nämligen använda olika metoder eftersom metoden jag använde på Dobby inte alls fungerade lika bra på Viggo. Dom är olika hundar helt enkelt, och lär sig olika.
Men jag började iaf med att lära honom target. Jag fattar egentligen inte varför jag inte börjat med det tidigare! det är ju så enkelt och grundläggande inom klickerträning.
Jag använde ett lock och klickade helt enkelt varje gång han visade uppmärksamhet mot locket, och sedan när han nuddade det. Ibörjan provade han precis allt men sket fullständigt i locket :P Han knuffade mig med tassarna, pussade mig i ansiktet, sprang runt mig och tittade på mig med sina rådjursögon.
Men när han väl kopplade ihop locket med godis så gick det undan! Ojoj, jag trodde inte min lilla fiskminne-Viggo kunde lära sig så snabbt! På slutet kunde jag lägga locket ca. 10m bort och han studdsade (japp, bokstavligen studdsade) fram och tillbaka till det där locket med svansen viftandes. Nu är jag jättepeppad på att klickerträna mer med honom, så lycklig som han var när han fattade :) Det är absolut det roligaste med att träna tycker jag. Glada hundar.

Med Dobby så blev det rallylydnadsträning, trots att det inte blir nån kurs för oss i år. Nu har vi ju gott om tid på oss att finslipa :P

Jag läste i en hundbok igår, att vi svenskar förväntar oss att hundar ska vara "klappvänliga". Men dom flesta verkar också förvänta sig att småhundar ska vara "bärvänliga".
Jag fattar inte varför folk ska envisas med att lyfta andras hundar, bara för att dom är små?! Jag vet inte hur många gånger Dobby blivit skitarg för att människor fått för sig att lyfta honom utan att ens fråga mig som ägare först. Dobby hatar nämligen att bli lyft. Och han är noga med att tala om det.
Men då har jag fått skäll för att min hund är aggressiv? Han försvarar sig ju!
Lyfter man Viggo så blir Dobby också helt tokig. Han springer fram och morrar och skäller. Lyfter man däremot Dobby så rusar Viggo fram och börjar jucka mot benen! Så det verkar ju vara nåt väldigt onaturligt med att bära hundar...
Och varför ska man egentligen bära dom, dom har väl fyra egna ben?
Aldrig har jag mött någon som fått för sig att lyfta Malou (våran stora hund)! Men om det nu skulle hända skulle hon nog heller inte bli så glad, antagligen skulle hon kissa på sig.

Har precis varit ute på en runda med Viggo, det blev koppelträning idag. Känns ju lite pinsamt att behöva koppelträna en hund på 1½ år, men jag tror egentligen många har problem med vuxna hundar som drar i kopplet...
För Viggos del så är kopplet helt enkelt för kort! Han är busig, ivrig och nyfiken på allt. Just nu ska han jaga varenda löv han ser - vilket är många eftersom det  (tyvärr) är höst...

I flexi-koppel drar han inte, då får han ju lite mer frihet och kan springa runt som han vill. Men - där får han ju inte koppelträningen.
Jag blir så ledsen när jag ser hundar i flexikoppel + stryphalsband elller halti. Eftersom flexit lär hunden att kopplet alltid ska vara sträckt, och styp/halti lär hunden att kopplet inte ska vara sträckt. Det måste vara väldigt förvirrande för dom stackars hundarna. Dessutom är det nog inte så skönt att ha ett ständigt stramande strypkoppel/halti...

Själv är jag inte så förtjust i flexikoppel öht (halti/stryphalsband ska jag inte ens gå in på vad jag tycker om!). Man har ju sämre kontroll i ett flexi, vilket innebär att man måste kunna kalla in hunden i alla situationer, men det är det långt ifrån alla som kan. Viggo fick en stöt av ett elstängsel för att knappen på flexit plötsligt inte fungerade (och jag hann inte ropa på honom), och en gång blev han nästan påkörd av en cykel som kom snabbt runt ett hörn så att jag inte hann hala in honom.
Numera har jag bara Flexi ett fåtal gånger, när vi tränar inkallning tex. eller när jag vill att han ska kunna springa av sig utan att vara lös.

Vet inte varför jag kom in på flexikoppel egentligen, dom irriterar mig helt enkelt ;) Här kommer några bilder från promenaden. Vi tränade en del kontakt och annan aktivering, det hör ju ihop lite med koppelträningen. Bättre kontakt med matte/husse = en hund som inte drar mot allt runt omkring.


Hopp / Balans på sten


Godissök i träd

Ibland är Viggo såå äcklig, tex. när han plockar upp döda fåglar, äter hästbajs, eller som idag - rullar sig i mask! Vad ska det vara bra för egentligen?! Vad är det som är så roligt med att rulla sig i mask?
Han är ju en hund, och visst älskar jag dom hur mycket äckliga saker dom än skulle kunna hitta på, men ibland har hundar lite konstiga ideer...
Gör din hund såna (vi kan kalla det "lite otrevliga") saker?

Varning! Inte mysig bild x)

När jag gick med Dobby imorse (imorse = klockan 12...) så hade jag honom lös. Ovanligt, eftersom han får för sig att sticka ibland :P Men det gick jättebra, han gick inte längre än 10m ifrån mig och sprang tillbaka till mig om jag så mycket som harklade mig. Vi tränade inkallning, stanna, fot osv. Jätteduktig. Tills vi kom hem.
Hur kan det komma sig att han är lydigare ju längre hemifrån man är?
Jag gick iaf in på altanen, ropade på honom och han satte fart mot mig. När han hade en meter kvar så tvärvände han och drog iväg. När jag kom ut såg jag honom långt borta på ena grannens tomt, sedan försvann han bakom maskinhallen.
-Suck-
Jag följde efter, men när jag kom till andra sidan fanns där ingen Dobby. Inte på åkern, inte på vägen, inte på nån tomt.
Tillslut när jag knallade tillbaka in på våran tomt, efter att ha spanat ut på åkern ett tag (tågen går där så man blir ju lite nervös) så såg jag Dobby komma - från helt motsatt håll. Han måste ha tagit ett jättevarv...
Han blev jätteglad och sprang fram till mig, knäpphunden :P
Även fast jag var 99.99% säker på att han bara skulle rejsa runt lite och sen komma tillbaka igen så blir man ju sååå rädd när ens hund försvinner sådär. Det är anledningen till att jag aldrig brukar ha honom lös...
Nu blir det spårlina på nästa gång jag ska ha honom lös!
Nån annan som har erfarenhet av rymmande hundar?

Idag spårade jag med hundarna, skulle ha gjort det igår men bättre sent än aldrig :P
Jag vet inte vad den typen av spår heter - jag brukar säga "vanligt" (A) Jag går helt enkelt ut i skogen och lägger ner en belöning. Jättenkelt. Tycker jag alla borde prova med sina hundar nån gång, för det är så härligt att se när dom jobbar.
Man kan göra på massor av olika sätt, gå med eller utan vinkel, visa hunden på spåret eller låta den plocka upp det själv osv. Viktigt är att man forsätter gå en bit efter att man lagt ner belöningen, och sen inte går ut för nära spåret där man gick in. Då kan det bli svårt för hunden att skilja på dom.

Dobby var jättetaggad, båda hans spår gick jättebra.
Jag brukar hänga toapapper som snitslar, men det glömde jag, och självklart glömde jag ju vart jag gått också :P Tur att det var hundarna som skulle spåra...

Malou klarade sitt spår, men blev lite orolig när inte mamma följde med, så hon ställde sig och tittade efter henne några gånger...

Det var Viggos allra första spår. Det gick väl sådär. Ibörjan fattade han inte grejen alls, men sen blev det lite fart på honom! Tills han var tvungen att lägga sig mitt i spåret och torka skägget... Aja, han hittade fram tillslut iaf :)


Malou hittar korven och håller samtidigt koll på mamma


Dobby och Viggo hittar sina belöningar

Hur kan det vara så kul att handla hundgrejer! Men det är det, tycker jag iaf :) Köpte Stora boken om att skaffa och leva med hund av Åsa Albom och Anders Hallgren. Bläddrade lite och tyckte den verkade bra, och så kostade den bara 38kr (på Rusta) ;)
Köpte även en aktiveringsleksak som hette Busy Buddy, Tag-a-jug. Men den verkar ganska värdelös faktiskt, Dobby har slitit och dragit i den som en tok utan att få ut en enda godis. Meningen är att dom ska dra i snöret så att knuten drar ut godiset, men när han drog i snöret gjorde knuten att det blev stopp och inte kom nåt godis. Stackars Dobby, som han slet. Tillslut hjälpte jag honom och höll i flaskan och tippade den lite neråt så att godiset kom ut lättare. Vet inte vad meningen är att man ska göra annars? Verkade inte funka så bra på honom iaf, tyvär :/ Man måste nog ha en hund som gillar att slänga och kasta med sakerna för att få ut godis.

Det är något som jag funderat mycket på, ända sedan jag tänkte anmäla mig till agility kurs. Dom hade nämligen som krav att hunden måste kunna ett NEJ, för att få gå kurs.
Då började jag fundera. Kan mina hundar Nej? Är det något jag tränat på?
Nej det är det inte. varför skulle jag träna på det?
Visst slinker det ur ett och annat nej ibland (oftast ett "åh nej!"), men det är ingenting jag använder i min träning och absolut ingenting jag tränat in.
Hamnar jag i en akut situation där man behöver skrika "nej" ropar jag mycket hellre "hit" eller "här", vilket är ord som jag vet att dom lyssnar mycket bättre på, och som desutom är positivt betingade.
"stanna" skulle väl också kunna funka.
På kursen antar jag att dom menade att man ska ha kontroll på sin hund och kunna hejda den om den är påväg fram till någon annan. Men måste den verkligen kunna nej för det? Får man inte samma effekt med ett positivt "hit"?

Läste detta på canis hemsida:
""Nej" fungerar om valpen vet att det kommer ett obehag. "Kom" fungerar om den vet att den får belöning. Valet är ditt."

Hur gör du?

Dobby ville så gärna bada igår, så vi gick iväg till ån idag. Men det är inte lätt att komma ner till vattnet! Brant och långt ner till vattnet, och brännässlor överallt, upptäckte jag...
Vi lyckades iaf komma ner till vattnet, men han blev så besviken :P Han kastade sig i - och upptäckte att han inte bottnade! Han är van vid att bada vid långgrund strand. Han simmade en bit iaf, och fick sen en pinne att hämta.
Fick springa lös efteråt, Dobby tror nämligen att när man är blöt ska man springa sig torr. Han for som en -jag vet inte vad - fram och tillbaka. Men han var duktig och lyssnade varje gång jag ropade iaf :)
Nu sover han gott, och jag ska nog också gå och vila en stund :P

Var ute med vovvarna för en stund sen (japp, båda två, modigt va x)). Vilken promenad! Det blev en lång promenad trots att det inte var planerat, var ute i ca. 1½ h.
Gick en ny promenad ut på åkern, men det borde jag kanske inte ha gjort! Viggo drog nämligen som en galning, antagligen av lukterna eller nåt. Han gick med nosen i backen hela tiden och grymtade som en gris :P
När vi kom till ån orkade jag inte mer och satte mig med dom en stund, Dobby fick springa lös.
Han upptäckte då att det fanns ju VATTEN i ån! Han blev överlycklig och sprang runt och försökte hitta ett ställe där han kunde gå ner. Men tyvärr är det ganska långt och brant ner till vattnet, så Dobby fick inte bada :P Han gnällde och gnällde, stackarn.
Sen fick Dobby springa lös hela vägen hem. Det går inte riktigt att lita på honom lös då han bara får för sig at dra ibland, men jag känner ändå att ibland måste man försöka lita på dom och testa. Hade tyvärr inget godis med heller, så jag tog ett äpple och använde som belöning (fanns som tur var ett äppelträd vid ån) :P Hundra gånger bättre än godis! Dobby sprang fram och tillbaka med det där äpplet, helt överlycklig.
Nu sover dom gott båda två :)
Ska försöka ta nån bild ute vid ån sen, om Dobby lyckas ta sig ner till vattnet :)

Agility idag igen med Viggo, och idag gick det bättre! Framåt träningen går fortfarande sådär, men nu klarar han iaf två hinder! Ställde tre hinder på rad idag igen, och började med det sista. När vi kom till det näst sista hindret ställde jag mig lite framför honom, och då klarade han båda hindren. Flyttade mig sedan längre och längre bakåt. Verkar funka hyffsat!

Blev lite Rallylydnad med Dobby också, såå roligt när det börjar gå framåt :) Han fick leka lite med sin leksak också, vilket gör honom helvild och superstressad, men nån gång ibland får han den endå. Jag menar, kolla blicken?



Viggo på agility träningen, han ser ut som en boll:

Jag var nyss ute på en runda i regnet med Viggo, och när vi kom hem var han fortfarande vit! Inte täckt av lera från topp till tå, med pinnar och löv överallt :O
Det är ett Mirakel!!

Var precis ute och tränade med voffsen. Blev agility med Viggo, vi tränade lite framåt-träning och slalom. Framåtträningen gick inte alls som jag tänkt mig, kanske har jag helt glömt hur man gör :/ Jag ställde tre hinder på rad och började med det sista, flyttade honom sedan längre och längre bak tills han satt precis bakom hinder nummer två. Det gick klockrent tills jag satte honom framför hinder nummer två, då tar han bara ett hinder sen stannar han och ser helförvirrad ut. Nåt tips på hur jag kan förenkla?
Slalomen däremot gick super trots att vi inte tränat på länge! har dessutom bara tränat på samma ställe förut, och hade nu flyttat slalomet, men det verkade han inte märka av ;)

Provade lite agility med Dobby också, trots att jag slutat träna agility med honom. Han blir nämligen väldigt stressad, så det blir rallylydnad för Dobby och agility för Viggo. Men jag måste säga att jag saknat det! det är mycket mer fart i Dobby, dessutom är han en sån hund som tänker själv (till skillnad från Viggo...). Med Viggo så måste man ge väldigt övertydliga signaler och förenkla allt så att det bara blir att köra på för honom, medans Dobby klarar mindre signaler och är mer självständig.

Tränade också rallylydnad med Dobby, vi ska ju på kurs snart! och det börjar faktiskt gå frammåt, så kul! Fot-positionen går riktigt bra, framför (front) likaså, stå kan han nästan. Runt, stanna och fot kan han redan. Nästa att träna in blir bakdelskontroll och att träna fot på olika platser. Jag är lite nervös för hur han ska reagera när han ska utföra momenten bland massa andra hundar... han är ju inte så förtjust i hundar precis. men vi får väl se!

Här kommer några bilder från idag!



Om ni läst min blogg har nikanske sett att Viggo tycker mycket om får? Favvoleksaken är självklart ett får :)

Viggo har fått en hel-makeover. Jag tröttnade på hans evigt skitiga ben, så jag klippte honom... Jag vet att man inte ska klippa en cavalier, men han ska ju inte ställas ut, och jag är verkligen helt trött på att duscha honom. Resultatet är att han ser skitrolig ut :-) Han har spinkiga, smala ben, upp till armbågen ungefär (har hundar armbåge?..), där står pälsen ut som en boll. Han ser ut som en höna - stor rumpa, smala ben!
Har dessutom duschat honom ordentligt för att få loss lös päls, så nu är han alldeles ren och fin och luktar gooott :)

Har gjort två nya scarfs, en till Dobby och en till Viggo. Bilder kommer imorgon. Har börjat på ett halsband också, men måste köpa björntråd först, så ja får gå iväg till sy affärn imorgon :) Kanske kan jag hitta nåt snyggt tyg också!