Idag fick jag detta i brevlådan! Jättekul! Det är priset från en julkortstävling som jag vann på forumet hundar.ifokus.se.

Vovvarna blev självklart nyfikna och fick dela på bollarna. Dobby fick dock leka själv eftersom han blir så vaktig (dom andra hundarna får inte röra bollarna). Malou våran gammelgumma blev helt tokig! Bushunden ;)



Vill skicka ett stort TACK till dom på forumet!

Det här var vinnarbilden:

Jag har börjat ifrågasätta mitt val av nyårslöfte... Efter en enda runda med stavarna så har jag vääärldens träningsvärk! Men jag får väl skylla mig själv.
Men hur botar man bäst träningsvärk?.. Mer träning! Så jag tog en långrunda med Dobby idag också. Jag är så smart. Nu kan jag knappt gå...
Jag önskade mig en stegräknare i julklapp för att bli mer peppad att gå långa rundor. Men den har jag självklart glömt hemma! Jag som gått så långt! Undrar om man kan fuska lite med dom där... ;)

Eftersom Viggo inte fick följa med på långrundan så hade vi en lekstund hemma istället.
Viggo älskar skor (vilket kanske märkts i tidigare inlägg), han hämtar gärna skor och bär omkring på när han är glad, om någon kommer hem tex. Så för att undvika att våra skor ligger utspridda överallt har han fått ett alldeles eget par tofflor. Dom är tydligen jätteroliga, fast inte lika kul när han fick tag i min tå istället...

Jag har tränat jättemycket inkallning med Dobby dom senaste dagarna. Jag tänkte att det skulle vara ett bra sätt att få mer kontroll på honom! Han har ju sina "problem", men tänk vad smidigt om man kunde bryta vilket beteende som helst - jakt, försvar, flykt mm. - med en enkel inkallning. Det skulle ju lösa en väldans massa problem! Men - det kräver ju en så nära 100 procentig inkallning man bara kan komma... Så vi tränar på.
Men jag har börjat fundera över en sak. För att det inte ska räknas som "muta" så ska väl hunden inte veta att man har godis/belöning förräns efter den utfört kommandot? Men hur tränar man då inkallning på bästa sätt?
Jag har nämligen börjat märka att Dobby, kankse 1ggn av 10, tvekar när jag kallar in honom. Inte förrän han ser att jag har godis eller leksak kommer han. Jag vill ju att han ska komma även om han inte vet. Att gömma godiset räcker uppenbarligen inte.
Eller så kanske jag bara ska acceptera att inkallningen är något som är helt belöningsbundet, och kräver att jag alltid har belöning med mig... Eller? Några tips?

viggo och hans besatthet av skor

Bra skrivet Eva Bodfäldt!

... om man tar Dobbys plats

butface!

Det har blivit mycket Jul-inlägg på sistone - men vaddå, det är ju jul! Ni får stå ut.

På juldagen så bjuder vi alltid in massa släkt på middag. Jättetrevligt, men jag blir alltid så nervös över Dobby. han älskar människor men är extremt känslig - det ska bara klappas med en hand, man får inte hålla fast honom, inte titta honom i ögonen, inte prata med honom, inte leka med honom osv. osv. Han har lätt för att bli arg, och han har lätt för att gå upp i stress. Att hålla koll på Dobby är en sak, men att hålla koll på 13 pers är en annan. det är svårare att träna människor än hundar!!

Pga. detta fick Dobby inte vara med förra året. Han fick vara instängd på övervåningen och käka ben. han var ju inte speciellt nöjd förstås men jag tyckte det var bättre än alternativet. Jag är alltid så rädd att han ska bita någon. Egentligen inte för den som blir biten - den får i mina ögon skylla sig själv eftersom Dobby bara skulle bita om han blir provocerad - utan mer för dobbys skull. Jag vill inte att han ska få dåliga erfarenheter och dessutom är jag rädd för vad som skulle hända om han biter.

Men i år så tog vi en chansning. Dobby fick vara med. Och han skötte sig! Jag tyckte han var jätteduktig - visst morrade han några ggr. men det är mer pratmorr, han blev aldrig arg. Han ska liksom visa att han finns, man måste ju höras när man är så liten. Och han har blivit klappat av många olika människor utan att bli arg, bara glad. På kvällen måste han ha varit väldigt trött för jag märkte knappt av honom. jag är jättestolt, och lättad! För det är jobbigt att behöva ha honom instängd såfort det kommer någon :/

Det var nog det bästa på hela dan, tror jag.

Här kommer ännu en varning till möjliga blivande hundägare där ute!
Har man hund kan man inte vänta sig att man ska kunna slå in paket på golvet i lugn och ro. Nej, vovvarna ska ju vara med! Det är som att ha småbarn: Kan du gå av pappret Dobby, Viggo ät inte tejpen! Dobby, det där är sopor! Man kan inte äta papper Dobby, Viggo kan du gå av pappret. Spotta ut! Spotta ut! SPOTTA UT! Dobby kan du gå av pappret...

Men dom är söta ;)

Idag är det snöstorm ute, inte så mysigt att gå med hundarna. Jag kunde inte ens se vart jag var när jag gick med Dobby. Helt plötsligt stod jag på vägen när jag trodde att jag fortfarande var på gården :P
Andra promenaden tog mamma med Dobby och Viggo för Malou ville inte gå med henne :P Så jag fick gå med Malou för omväxlings skull! Det var kul faktiskt, skönt att gå med en hund som varken drar bakåt (Dobby) eller frammåt (Viggo).
Vi tränade lite fot och inkallning. Malou är så gullig, hon blir som en valp trots att hon är ca. 8år.

Fotade Malou igår också, bilderna kommer lite senare.

Det här kommer inte bli ett väldigt trevligt inlägg... men det är inte alltid så trevligt att ha hund, så ni får stå ut!

Grejen med Dobby är att han har sina fix-ideer... En grej som man får stå ut med såhär på vintern är att han har nån slags bajs fixering. Det händer nämligen att vi sparkar bort bajset med lite snö om hunden bajjar precis vid kanten av vägen. Inte jättemysigt, men jobbigare att bära runt på en bajpåse hela rundan :P (Här på landet är det dåligt med bajstunnor).
Det som händer är att Dobby blir helgalen, skriker, kastar sig, och råkar man tappa honom (vilket hände idag) ja... då anfaller han bajset! Han verkar inte inse sitt misstag heller, utan fortsätter gräva efter skiten och dyker ner med huvudet...

Inte så trevligt, men jag varnade er! Sånt här kan ju inte hundägare hålla hemligt för blivande hundägare, you must be prepared!
Som när ingen berättade för oss att cavalierer tydligen kissar på sig själva, innan vi skaffade Viggo. Nej, det avslöjandet fick jag reda på senare, i ett engelskt forum! Fast jag hade ju nästan räknat ut det själv, för det kunde ju inte vara Viggo det var fel på... ;)

Just nu: Viggo skäller åt "grymt ljuden", i jullåten Werner och Werner - Vår julskinka har rymt.  

Hundträningen har liksom tagit stopp. Jag har alltid tyckt om att träna med hundarna och gjort det både för att de är roligt och nyttigt, men nu har träningen blivit något så ångestladdat att jag aldrig tar tag i det.
Anledningen är att Dobby har sånt starkt resursförsvar, Dobby + godis + andra hundar funkar inte, och det har vi fått erfarenhet av flera gånger. Men man vill ju inte se det värsta om sin hund och försöker igen, hoppas att det ska gå över. Men det gör det inte.
Dobby blev arg på Viggo när Viggo skulle få en godis. Efter det var Viggo rädd för att ta godis ett tag, och han är fortfarande rädd för att ta godis framför Dobby, även om Dobby är bakom galler. Efter det började jag träna med dom med galler emellan, men då stod Dobby på andra sidan gallret och morrade så att Viggo sprang och gömde sig.
Hur himla kul är det att träna då?
Inge alls. jag tappade lusten att träna både med Dobby och Viggo.
På sommaren funkade det ju okej att träna dom var för sig utomhus, men nu i vinter är det lite jobbigt. På med alla kläder, ut, försöka ge godis trots tjocka vantar, in, duscha Viggo, ut med Dobby, samma sak igen, osv.

Men nu har jag försökt ta tag i det där, och satt ihop ett litet träningsprogram jag ska försöka träna varje dag. Var för sig med galler emellan givetvis! Så hoppas jag att det ska börja gå bättre och jag ska få lite mer energi till träningen.

Det är okej att kopiera julkortet för att skicka vidare ;)

Vi testade idag att ha strumpor på Viggo för att undvika snöklumpar i tassarna. Vi fick tipset av mormor, hennes hund hade alltid strumpor på sig. Så mamma köpte några par barnstrumpor och vi satte fast dom med kardborreband. Men det gick inte så bra som vi hoppats! han hade väl inte klumpar, men strumporna var såklart genomblöta. Och va rolig han såg ut när han gick! Han lyfte på benen så mycket han bara kunde, som han gör när han går i vatten.
Jag vet inte vad mer vi kan testa mot Viggos snöklumpar, har redan provat att klippa honom, ha strumpor och nåt som heter "vacker tass". Det funkar inge vidare och dom värsta dagarna lägger han sig bara ner och slickar på tassarna när man går :/ stackarn...

Åhhh va rädd jag var.

Gick med Viggo och Malou, vilket är lite problematiskt eftersom dom båda blir så busiga i snö och jag är inte riktigt tillräckligt stark att hålla dom båda. Malou skulle skita och gjorde ett av sina hetts-ryck rakt över ett dike så att kopplet rycktes ur min hand. Jag hade ingen lust att klättra ner i snön efter henne så jag lät henne skita ifred, men vad gör hon? Hon drog. Rakt in i skogen.
Bara för att jag skrev det där himla inkallnings inlägget, och självklart lyssnade hon inte när jag provade att ropa, och jag kände opå en gång att jag inte hade en chans att springa efter henne.
Jag väntade en stund, såhörde jag något. Tre stycken rådjur kom springandes. Då trodde jag faktiskt att Malou skulle komma efter - men nej. 

Jag gick hem och bytte ut Viggo mot Dobby, han har nosat upp Malou en gång tidigare när hon stuckigt. Jag visade Dobby vart hon stack och han drog iväg direkt. Dock så var det rådjursspår överallt, så jag hade inga vidare förhoppningar att det var just Malou han spårade! Menvarje gång jag sa "var är Loijsan?" så fick han extra fart.
Vi följde spåren kors och tvärs genom skogen. Solen började gå ner också. Behöver jag säga att det var kallt?
Jag såg inte ett spår av henne och hade ingen aning om vi gick åt rätt håll. men så plötsligt fick jag syn på ett tassavtryck bland rådjursspåren! Det kändes som en lättnad även fast vi inte hittat henne än. Dobby spårade stadigt i säkert flera kilometer, vi var ute ett tag. Snö upp till magen hade han också, och skogen är inte den bästa för en liten hund att gå i.

Tillslut hade vi följt spåret ut på en stig där vi brukar gå, och Dobby vilje följa stigen bortåt. Men jag var så trött att jag ville hem och se om hon kanske sprungit dit, så jag drog med mig honom åt motsatt håll. Medans vi gick så visslade jag lite så att hon skulle höra mig. Så helt plötsligt, när vi gått kanske 30-40m på den stigen så hör jag henne komma dundrandes bakom oss. I full fart kom hon och började busa med Dobby. Hon var helt överlycklig och hade väl haft skitkul, antagligen!
Antagligen hade Dobby rätt då, när han vile följa spåret åt andra hållet. Nästa gång jag lägger spår åt honom ska jag absolut börja avancera lite ;)

När vi kom hem så var dom hyffsat trötta både Dobby och Malou.

När dom väl håller sams är dom bara för goa.

Nu börjar det blir rejält kallt, men jag har hellre kallt än varmt... jag älskar att gå promenader i snön! Får en sån skön julkänsla :) Men det blir inte så långa rundor pga. kylan. Stackars Dobby är riktigt känslig, på en promand igår så fick jag bära honom flera gånger för att han började hoppa på tre ben. Han tittar på mig med dom där bedjande ögonen, men tyvärr kan jag inteändra vädret åt honom... men det skulle inte förvåna mig om han skulle förvänta sig det, han är så bortskämd!
Inte tänker jag sätta på honom skor heller, men en jacka har jag tänkt sy åt honom. Vill inte köpa nån eftersom han hatar att ha jacka på sig, så jag tänker inte betala massa pengar för nåt han inte kommer använda. men det kan vara bra att ha för dom allra kallaste dagarna så att man kommer ut öht.

Idag tog jag kameran med mig, vilket Dobby inte tyckte om, det blir nämligen en del stillastående och väntande. Jag tog iaf några bilder där Dobby stod i centrum, då blev han lite gladare. Han älskar uppmärksamhet! Matte kan väl inte stå och fota några dumma träd ju.

 

Titta vad jag köpte till Dobby igår! Han älskar luddiga mattor, filtar och sånt, så jag köpte ett jättemysigt fårskinn till honom. Han började rulla sig i det och lägga sig tillrätta direkt :)
Lite får man slösa ;)

Den är köpt på IKEA för 199kr.

Av en person som inte kunde fatta att jag inte använder korrigeringar eller straff på mina hundar, så fick jag en gång frågan vad jag skulle göra om mina hundar kom lösa, om tex. kopplet skulle lossna eller gå av.
Jag kan ärligt säga att jag inte fattar frågan alls, vad har det med korrigeringar att göra? Skulle min hund bli straffad för att den kommit lös? Hur ska det få den att vilja komma till mig?
Men jag har ändå funderat lite över hur jag gör, och borde göra. För det är ju inte alltid det blir som man tänkt sig, om hunden plötsligt sticker så tänker man ju inte lugnt och logiskt. Man drabbas av panik och skriker vilt...

Om jag har min hund lös, eller om den kommer lös, och den inte kommer på inkallning eller sticker (är låst vid någonting, en lukt tex), då gör jag ingenting. Precis ingenting. Varför tjata sönder ett kommando om jag vet att hunden inte kommer lyssna?
Jag skulle istället vänta tills hunden stannar till eller tittar upp mot mig, sen ropa - och om jag får en reaktion - börja springa därifrån eller fåna mig och verka jätterolig. När vovven sen kommer så blir det jättekul och belöning.
Jag belönar alltid när dom kommer. Jag vet inte om det är rätt eller fel, har fått höra så mycket olika från att hunden ska ha sig en utskällning för att den sprang iväg till att den ska bli totalignorerad. Jag blir så förvirrad av alla andras åsikter att jag helt enkelt bestämt mig - varendaste gång dom kommer när jag ropar så ska dom ha belöning. Jag vill att inkallningen ska bli så rolig den bara kan. Och så länge man inte ropar 10ggr när hunden sticker och den då väljer att inte komma, utan väntar tills hunden är kontaktbar och ropar en gång, så har ju hunden inte gjort någonting fel.

Men det är ju inte alltid det går att bara vänta. Om det tex. är nära en väg, eller om man ser att hunden är påväg bort. Då brukar jag köra en "akutinkallning", dvs. skrika "hejdå!" och springa iväg eller gömma mig xD Har hittils funkat varje gång!
Men det som jag oftast fått använda på Dobby är att helt enkelt bara gå och hämta honom. Reagerar han inte på sitt namn eller inkallning finns ingen anledning att tjata, och jag vet att han kan bli kvar i skogen i flera timmar om jag bara ska vänta eller gömma mig, så då går jag och fångar in honom. Så blir det mer inkallningsträning med lina istället :P

Inkallningsträning är ju det allra allra bästa, för då tränar man ju förebyggande, och förhoppningsvis behöver man då aldrig vara med om att hunden sticker. Men det är något jag slarvat lite med eftersom Dobby haft jättesvårt för hundmöten, så jag har varit jätteorolig att möta hundar när han är lös.
Men att göra inkallningen till något jättepositivt och jättekul är något som jag har som mål, så att han alltid ska välja mig, före allt annat.