Tensh och jag börjar landa. Vad är det då som har hänt, kan man ju undra? Jo under denna bloggtorka så har vi flyttat runt en del. I augusti flyttade vi från Kolbäck till min bror i Varberga, Örebro. Sedan mellanlandade vi hos föräldrarna i sannahed medans jag väntade på lägenhet i Kumla. Nu, sedan tre dagar, är jag kumlabo!

Tensh har haft en liten "down" period - som vanligt börjar vi misstänka löp? Som vi väntar och väntar på det där löpet!! Men nu har andra hundar varit väääldigt intresserade av att nosa på fröken, så det kan vara på gång på riktigt nu! 
Bara bott här tre dagar och tenshi har redan fått massa kompisar, bland annat en 6 månaders korthårs collie hane som var såååå himla fin!! Blå, busig och glad. Det var lite kul att träffa andra kortis människor också, och framför allt att hitta fler människor som Tenshi kan träna sig att hälsa på!

 

Vi har precis börjar träna rep-target. Efter ett par försök då hon bara tar tag i den (har börjat knyta fast den i ett skåp) så bytte jag belöning från godis till leksak och på tre klick drar hon upp skåpdörren! Tror vi blev lika förvånade båda två...

 

Min tanke är att försöka bli bättre med att uppdatera här igen, och inte bara göra gnäll inlägg! Det roliga att ha kvar i framtiden är ju allt som går bra och alla framsteg vi gör ;)

som sagt, jag skriver bara när nånting går dåligt... vilket jävla gnäll kärring! varför kan jag inte bli en sån där positiv människa? 

jag har haft några underbara veckor med tenshi. kan det bero på att jag bott hemma hos föräldrarna? hon var till och med jätteduktig på psykolog utbildningen! alla frågade om hon blivit bättre med människor för att dom tyckte hon var så duktig!

meeen idag... dels är hon mer allmänt stressad. vi flyttade IGÅR. det är ju egentligen inte så konstigt om hon är stressad. men idag rök hon ihop med Gizmo, alexandras hund, över ett ben. vi vet inte riktigt vad som hände, om han vaktade det ich hon blev sur, eller om hon hade det och han ville ha det. men inom nån sekund så stod hon över honom och han skrek. han skriker iofs rätt lätt, men hon släppte inte. hon bet inte, utan hon tryckte ner honom och lät. aja, vi tog isär dom och kunde snabbt släppa dom igen, såfort benet var borta är dom vänner igen.

sen senare på kvällen mucka hon gräl med malou, och då blev jag riktigt sur! jag kom in och hundarna hälsade, tenshi nöp med tänderna mot malou så som hon gör när hon är glad. någon morrade, jag vet inte om det var tenshi eller om malou sa ifrån för att tenshi var i hennes ansikte, men ett par sekunder senare vänder tenshi upp mot malou igen och "vrålar". jag stod bredvid så det hann inte bli nåt bråk, men jag tyckte ändå det var jävligt onödigt.

problemet är att jag tar så hårt på sånt här så jag glömmer bort de 98 procent av tiden som tenshi är underbar och vi har det så bra. för det är faktiskt så, för det mesta flyter allt på precis så som jag önskat, och hon är precis som jag drömt om. men så kan hon så plötsligt bli så här sur för ingenting. och det är verkligen plötsligt, ena gången kan hon dela tuggben med en annan hund och ge leksaker till andra hundar, men sen plötsligt har hon världens resursförsvar. jag blir inte klok och jag blir ledsen. inte att hon har resursförsvar, men att hon blir arg på andra hundar. 

jag är en riktig surkärring som bara skriver negativa saker här, men jag behöver det. behöver få skriva av mig så att jag kan släppa... 

jag skriver inte här så ofta och man kan ju fråga sig varför  jag egentligen har blogg. grejen är den att när livet går bra, allt är frid och fröjd och alla är glada så känner jag inget behov av att skriva av mig. därför har jag en dendens att bara gnälla i bloggen. va hemskt va, en gnäll blogg! så nu kommer det:

tenshi är fortfarande osäker på människor. jag upplever det som osäkerhet framför rädsla och säkert delvis inlärt pga att hon fått den reaktion hon vill ha. hon är jävligt provocerande, går på och skäller, viker inte en centimeter. blir såklart värre om hon upplever människan som provocerande, vilket hände idag. hunden slutade inte skälla!

inte känns det bättre av alla blandade råd man får, hos hundpsykolog fick jag hemläxan att göra en ombetingning genom att ge henne godis varje gång hon tittar på en människa, vilket enligt allmänhetens uppfattning är katastrofalt fel. och alla kommentarer, frågor och häpna blickar gör mig så ledsen. bara frågan "varför gör hon så? är hon arg?" skär i hjärtat. jag vet inte. jag vet inte vad som hänt. denna hund som så tydligt älskar sin familj och sina vänner hatar främlingar.

Jag tyckte väl att jag var på alldeles för bra humör igår. Allt flöt på så bra, hade funkat bra med Tenshi i flera dagar, fick finbesök av Erika och Dolly, och Tenshi funkade bra med både Erika och Dolly. 

Meen idag så vaknade jag med panik för att ja skulle med tåget, fick skippa frukost för att hinna. Halvsprang med Tenshi hela vägen och missade tåget med 50meter. Nästa tåg gick en timma senare. 
Sätter mig på en bänk frustrerad och med andan i halsen för att ringa mamma och med telefonen i örat hör jag "åhh är din collie lika glad i människor som min?", Nej hon är rädd för människor svarar jag och börjar prata med mamma i telefonen. Då går tanten fram och säger "nämen är du reserverad!" och sträcker fram handen till Tenshi som reagerar med att göra utfall åt kärringen, som ojjar sig och skyndar sig därifrån. 
Tanten går sen förbi oss tre gånger på behörigt avstånd och ger onda ögat och pratar sen med en annan kvinna och stirrar på oss.
Senare går också en man förbi, stannar och sträcker fram handen. Jag hinner bara påbörja meningen "hon är rädd för människor så hon får inte hälsa", innan Tenshi tycker att hon ska berätta det själv. 

 

För det första, VARFÖR ska människor alltid sträcka fram händerna till hundar... och om man nu faktiskt är duktig och frågar om man får hälsa, varför lyssnar man inte på svaret?

 

och för det andra så gör det mig så ledsen att alla dessa människor som antingen ignorerar mitt svar, eller inte frågar alls, skyndar sig därifrån när dom inte får den reaktion dom väntat sig. Fattar dom inte att dom LÄR henne att hon ska göra så. Det hade varit mycket bättre om dom stannat (möjligen bett om ursäkt) så att hon kan få avreagera sig och förhoppningsvis så småningom få en positiv minnesbild av situationen.
Just nu känns detta hopplöst, det kommer aldrig funka.

Jag har klurat och klurat över problemet med att Tenshi plötsligt inte verkar tåla män. Det största problemet är att när hon går fram och nosar för att sedan börja skälla så hoppar jag till och blir rädd. jag blir rädd att hon ska bita någon. Vi måste hitta en plan som både Tenshi och j ag är trygga med.

 

Något jag nu fundert på efter att ha suttit och läst i mina böcker är motbetingning. Att belöna Tenshis varje blick mot en man och på så sätt i längden förändra hennes inställning till män. I boken "släpp kontrollen lös" gör Leslie McDevitt det till en lek, ett trick, att titta på andra hundar, vilket hjälpt hundar som haft svårt för att vistas omkring andra hundar. Metoden går också att använda på människor, barn, cyklar osv.

det som tilltalar mig är att Tenshi inte skulle behöva ha närkontakt med män vilket gör mig trygg i träningssituationen. I förlängningen är tanken att hon ska kunna närma sig män, att dom ska kunna kasta godis på marken åt henne, osv. men jag tänker mig detta som en inledningsfas då hon verkar ha tappat förtroendet för män.

Det vi också slipper i denna metod är möjligheten att det blir fel i träningen, tex som när hon skäller på folk och dom går iväg (felinlärning), att personen hon hälsar på är rädd eller osäker eller inte vet hur han ska göra och skrämmer henne.

 

Min förhoppning är att relativt snabbt kunna vända både Tenshis och min inställning till att möta män, så att vi sedan långsamt ska kunna närma oss själva hälsa-fasen.

 

Min mamma la även till något täknvärt som jag inte alls tänkt på. Jag har väldigt lätt för att berömma med rösten, det kommer naturligt för mig och jag tänker inte på att jag gör det. Denna träning ska innebära blick mot män-klick-godis, utan påverkan från mig/mina känslor eller att låtsas om att det är något konstigt. Att berömma Tenshi kan förstärka hennes känsa att det är något konstigt och farligt. När jag tänker efter är det då jag berömt Tenshi när hon vågat sig fram och nosa på en man som utfallen kommer. Kanske tar hon mattes "bra" som en signal att mannen är farlig.

Vi har våra ups and downs, men vi kämpar på.

Älskar att jobba med den här hunden, men försöker hålla tillbaka mig själv lite. Efter en toklugn slappardag hade Tenshi en GULDDAG och skötte sig hela dagen, så nu försöker jag låta henne ta det lugnt ett tag. Allt är ju så nytt nu efter flytten (btw, jag har flyttat! har nog kanske glömt nämna det lite ;).

 

Igår var Zandra och hennes mamma här och passade på att socialträna Tenshi lite. Tenshi överraskade dock och var bara överlycklig över att få besök!
Hon har även hälsat på min kusin idag, och allt har gått jättebra med bror som vi flyttat in hos.

DOCK så fick hon för sig att skälla ut en av byggarbetarna som renoverar här. Han sträckte fram en hand och ville hälsa på henne, absolut inte sa Tenshi. Jag skäms.
och hon får fortfarande för sig att jaga föremål i rörelse, bilar, cyklar, springande barn... Det går bra så länge jag har koll på henne, men nu när vi bor i stan är det folk ÖVERALLT. Vilket resulterar i att hon ett par gånger om dagen blir galen och ska äta bilar eller barn.

 

Jag håller tummar och sånt där för att hon är extra tonårsjobbig och att det med tålamod går över, men det här med människor vill jag fortfarande jobba mer på. Det är främst osäkerhet mot män, och jag känner inte många som vill ställa upp. Att be främlingar som vill hälsa funkar inte då dom flesta blir rädda och backar om hon skäller. och jag vill inte ha totalt hälsa stopp heller eftersom jag vill att hon ska lära sig att dom inte är farliga :/

När Tensh och jag var ute nyss så såg jag (bokstavligen) huvuden sticka ut bakom häckar, buskar och husknutar. vad var det alla var så nyfikna på?

Vem som höll på att döda en säl.

Det är liksom inte meningen, jag har verkligen försööökt att tysta ner henne, men när Tenshi blir glad så skriker hon. Verkligen skriker, inte piper, gnäller eller skäller, hon SKRIKER. och vad hände denna gång? Hon fick syn på en katt. Under en buske. 50meter bort. Som satt still. 

Överlycklig Tensh skriker, och nyfikna huvuden börjar poppa upp. Allvarligt, jag såg en människa med en hund typ 70m bort som backade och gick tillbaka för att se vad vi gjorde.

Jag stannar och väntar ut Tenshi - vilket inte gör det bättre. Hon gör ingenting, så fort jag stannar så sätter hon sig eller t.o.m lägger sig (stolt matte <3) MEN man kan ligga ner och tjuta samtidigt. 

Dock, efter att ha väntat tålmodigt och försäkrat omgivningen om att jag inte försöker döda min hund, tystnar Tenshi och vi kunde träna häråtljud på katten, och på min signal vänder hunden på en femöring. Men DÅ tittar ingen. Såklart.

 

 

Förresten så har Tenshis nya halsband kommit, det blev jättesött!

Då var man hemma igen efter en underbar vecka på mallis! Det var super härligt att spendera en vecka i värmen, och riktigt kul hade vi också.
Jag kommer inte gå in på några detaljer då det var en händelserik vecka, men det kan droppa in lite bilder xD Vi hade det iaf jättebra! och det hade Tenshi med hos uppfödaren med föräldrar och syskon!
En vecka utomlands räcker för mig, på slutet fick jag en sån otrolig längtan efter hundarna. Pappa skulle överraska mig och åkte och hämtade hem Tensh tidigare än vi bestämt så hon var här när jag kom hem! Vet inte vem som blev lyckligast ;-)
Har även haft några underbara dagar med tjejen nu efter att jag kommit hem, det är som att träningen hoppat fem steg frammåt av vår lilla paus. Även Dobby verkar glad över att ha matte hemma!

 

 

om ni frågar Tenshi är IKEA råttorna bäst i världen, hon går runt med sin råtta överallt, superstolt. Trots att den bara har två fötter ;)

 

Måste bara lägga in den här filmen! Har säkert lagt in den tidigare, men blev så chockad nu när jag såg den. Va STOR tensan har blivit! Vilken liten bäbis hon var...

 

 

OH HERREGUD SNART ÅKER JAG!!

 

Jag har liksom inte hunnit reflektera över att jag ska åka utomlands (vilket kommer bli så härligt!) för jag har bara fokuserat på att jag ska vara ifrån Tenshi... Dels kommer jag ju sakna snuttan nåt så sjukt mycket, dels så känns det som att vi är i ett kritiskt skede gällande hennes "resursförsvar", så jag hade ju helst velat vara hos henne nu och se till att ge henne trygghet.

 

Överlag så tyckte jag först att vaktandet gick mot det bättre. Vi har "tuggat ben ihop", utövat byteshandel, har tränat in ett loss kommando, jag brukar droppa godis bredvid henne när hon äter osv. och detta har gett resultat, hon vaktar inte alls mot mig mer. Hon har inte heller vaktat mer mot mina vänner, dock har det hänt mot barn.
MEN hon vaktar ju fortfarande mot andra hundar, och detta tror jag är delvis inlärt. Morrar hon mot en hund som har ett ben så släpper hunden benet - Tenshi får som hon vill. 

Detta har jag en känsla av att det blivit värre. Inte oftare, men hon rök ihop rätt rejält med en hund över en leksak. Dessa hundar brukar leka ihop med leksaker utan problem. 

Denna typ av resursförsvar tycker jag är svårast att kontrollera då jag kan instruera hur människor ska agera, men inte andra hundar. Vad det gäller dom andra hundarna så gör dom antingen (oftast) som Tenshi vill och då blir det fel. och annars svarar dom upp (vilket hände nu) och Tenshi är inte den som ger sig. Hur som helst - pannkaka.

 

Det har även börjat sprida sig, först var det ben, sen leksaker, och nu har det hänt att hon vaktat både mig och Kornélia mot andra hundar (hundar hon känner).

Med tanke på att vaktandet mot människor (som jag kan kontrollera) har blivit bättre så tror jag att det hänger mycket på det. jag har ingen KONTROLL när hon vaktar mot andra hundar, och det slutar oftast med att hon får som hon vill (hundarna backar) - beteendet ökar.

Iaf så kämpar vi på, jag jobbar mest med tryggheten och att bevisa för henne att jag har kontroll, och visa henne att vi har gott om resurser så dom behöver aldrig vaktas. Vi förebygger situationer där resursaggressionen kan komma fram, ser till att hon alltid äter och tuggar ben ifred osv. Då vaktandet har blivit bätte mot människor så hoppas jag att det ska funka mot hundar också. MEN som sagt, känns VÄÄÄLDIGT jobbigt att lämna bort henne just nu...

Filmade lite av den träning Tenshi och jag jobbat på. Kan va kul att ha när hon blir äldre. Än så länge tränar vi bara sporadiskt på lagom nödvändiga saker, typ snurra och slalom, bara av den anledningen att det är kul helt enkelt. Utan krav eller allvar. Därför är inte beteendena helt befästa - har vi tröttnat på nåt går vi vidare till nästa ;-)

 

spenshan har provat på det här med bad för första gången. Vatten var ingen favorit och det blev inget riktigt dopp, men hon plaskade runt lite i kanten.

 

För det första - jag har åkt karusell. Sån där som åker upp i luften, tar ett varv och sen åker ner igen. Jag har KARUSELLSKRÄCK! Jag har inte åkt karusell sen jag var 11år och spydde som en gris av virvelvinden. Men efter de första 3, 4 varven så började det bli riktigt kul! För säkerhets skull hade Kornélia vunnit en nalle åt mig som jag kunde krama...

 

Vi har alltså varit på marknad inne i Västerås. Först en sväng på dagen, då passade vi på att miljöträna hundarna också - dock INTE på marknaden utan utanför. Var så himla stolt över Tenshi som tog miljön helt perfekt, tågstation, park full med människor, folk som kom fram osv. Hon brydde sig ingenting och vi tränade lite tricks. 

Sen åkte vi till nån golfbana och så fick hundarna miljötränas lite där också medans vi åt glass.

 

 

Nu på kvällen så åkte vi tillbaka till 

tvugna att se. Vi kom in på området precis lagom till Euphoria - som var sista låten... Då var vi ju tvugna att stanna kvar och åka lite karusell, när vi ändå åkt hela vägen. och det var till och med kuuuuul xD

Haft en asbra kväll. Äskar min hund så himla mycket idag. Även fast hon skällde ut Kornélias granne och reste ragg.

Har stoppat i valpen både lakrisal och C-vitamin (dock inte samtidigt :P) och jag tycker mig se en skillnad. Hon har slutat småskvätta, och kisset luktar inte frätande längre.
Dock så har det inte minskat hennes inne-kissande. Inte så konstigt egentligen om hon fått en felinlärning. Häromdagen tex så busade hon med Enya (pinscher) i soffan och mitt i leken sätter hon sig och kissar. Hon har även kissat i sängen två gånger. Suck. Men vi kämpar på.

 

Det värsta är ändå hennes bajsproblem. Häromdagen bajsade hon i 32 minuter. Alltså bokstavligen, BAJSADE i 32 minuter. I regnet. Mot slutet så skakade hon och kved. Vad ska man göra? Jag kan ju liksom inte bajsa åt henne.
Dessutom så måste man komma ihåg att ALLTID torka henne i rumpan efter att hon bajsat. Annars smetar hon bajs på både inredning och kläder, men allra oftast MIN SÄNG. Jag byter lakan varenda kväll för hon har smetat bajs i den... Kul.